Håller på att planera en världsdag för hela skolan. Det är så kul!
Syftet är att svetsa samman hela skolan f-9 för att vi ska känna att vi faktiskt jobbar på samma jobb och går på samma skola. Ett annat syfte är att hylla FN och få förståelse för skillnader och likheter i världen.
På onsdag blir det!
Ca 60 elever har planerat och fixat och skapat för 400 elever. Det blir stationer, musik, utställningar och vernissage. Kaosartat, troligtvis, men väldigt kul!
lördag 20 oktober 2012
söndag 19 augusti 2012
Strävan
Min första skolvecka är avklarad.
När måndagen var till ända var jag förvirrad och väldigt trött. Det är ovant att lyssna, det är ovant att omvandla ord till förståelse. Så många saker att ta in. Vad säger de? Varför säger de det de säger? Säger de det jag tror att de säger? Förstår jag vad de säger?
Inte allt. Vissa saker säger de av en anledning jag inte förstått än.
Men det klarnar på tisdagen.
Onsdag och torsdag var fantastiska dagar tillsammans med mitt arbetslag. Vi planerade, dryftade, tog stort ansvar, gjorde det vi gör bäst. Vi tänkte varandras tankar!
Vi tänkte varandras tankar! Och vi tänkte nytt.
Jag vill göra så mycket med mitt arbetslag. Jag vill att vi gör tillsammans. Vi är i uppstartsfasen av något som kan bli riktigt bra, men det gäller att gå varsamt fram. Alla säger inte vad de tänker. Det gäller att lyssna. Det gäller att förstå. Det gäller att vänta in. Det gäller att få alla att förstå att de är viktiga. Att alla får tycka och att förstå att alla växer av utmaningar.
Vi måste sträva!
När måndagen var till ända var jag förvirrad och väldigt trött. Det är ovant att lyssna, det är ovant att omvandla ord till förståelse. Så många saker att ta in. Vad säger de? Varför säger de det de säger? Säger de det jag tror att de säger? Förstår jag vad de säger?
Inte allt. Vissa saker säger de av en anledning jag inte förstått än.
Men det klarnar på tisdagen.
Onsdag och torsdag var fantastiska dagar tillsammans med mitt arbetslag. Vi planerade, dryftade, tog stort ansvar, gjorde det vi gör bäst. Vi tänkte varandras tankar!
Vi tänkte varandras tankar! Och vi tänkte nytt.
Jag vill göra så mycket med mitt arbetslag. Jag vill att vi gör tillsammans. Vi är i uppstartsfasen av något som kan bli riktigt bra, men det gäller att gå varsamt fram. Alla säger inte vad de tänker. Det gäller att lyssna. Det gäller att förstå. Det gäller att vänta in. Det gäller att få alla att förstå att de är viktiga. Att alla får tycka och att förstå att alla växer av utmaningar.
Vi måste sträva!
onsdag 8 augusti 2012
Jag har bestämt mig!
Som en fortsättning på förra inlägget har jag bestämt mig för att det här läsåret ska bli ett bra läsår. Det finns alltid saker att hetsa upp sig över i skolan, det är en komplex arbetsplats där VÄLDIGT många människor samsas. På nåt sätt är det ett under att det ändå fungerar så väl som det gör. Alla dessa människor med olika förutsättningar, bakgrunder, upplevelser, självbilder, visioner och tillkortakommanden. Alla dessa vilda hormoner som bebor dessa unga nyfikna ungdomar och för den delen även en del grånande tanter som undertecknad.
Det här läsåret ska jag mysa. Jag ska inte rusa på som jag brukar. Jag ska tänka mer på det jag kan förändra än det jag inte kan förändra. Jag ska sluta göra saker som inte leder nån vart. Jag ska lyssna! Jag ska lyssna! Jag ska lyssna! Lyssna på ungdomarna, på vad de egentligen säger. Lägga örat mot korridorsgolvet och lyssna. Höra vad ungdomarnas tramp säger. Var vill de? Säger de mig något mellan raderna? Hur vill de göra? Vad säger de mig? Vad säger de mig egentligen? Betyder deras ord det jag tror att de betyder?
Sen ska jag samtala. Med alla. Jag ska undra. Fråga. Bemöta. Ifrågasätta. Gissa. Lirka. Testa. Jag ska få människor att känna sig sedda, få dem att lyfta sig själva, få dem att ifrågasätta sina egna begränsningar.
Det är min mission detta läsår.
Det här läsåret ska jag mysa. Jag ska inte rusa på som jag brukar. Jag ska tänka mer på det jag kan förändra än det jag inte kan förändra. Jag ska sluta göra saker som inte leder nån vart. Jag ska lyssna! Jag ska lyssna! Jag ska lyssna! Lyssna på ungdomarna, på vad de egentligen säger. Lägga örat mot korridorsgolvet och lyssna. Höra vad ungdomarnas tramp säger. Var vill de? Säger de mig något mellan raderna? Hur vill de göra? Vad säger de mig? Vad säger de mig egentligen? Betyder deras ord det jag tror att de betyder?
Sen ska jag samtala. Med alla. Jag ska undra. Fråga. Bemöta. Ifrågasätta. Gissa. Lirka. Testa. Jag ska få människor att känna sig sedda, få dem att lyfta sig själva, få dem att ifrågasätta sina egna begränsningar.
Det är min mission detta läsår.
Smygjobb
Trots hela fem dagar kvar på sommarlovet pallrade jag mig iväg till jobbet i går. Det brukar kännas lite lättare när jag väl börjar, om jag har fått smygbörja innan och få en bild över vad som väntar.
Jag behöver ställtid, vet ni!
Jag blev kvar i flera timmar och pulade på med både det ena och det andra. Såg bl a över första veckans program och kunde konstatera att jag har mycket tid med mitt arbetslag. BRA! Så jag gjorde en plan över innehållet som jag också mailade ut till mina kära kollegor. Döm om min förvåning när jag fick svar från flera stycken. Det är tydligen fler som håller på att tagga upp!! Kul! Mina goa kollegor!
Förra läsåret var tufft, med ny arbetsplats och den kulturkrock som det innebar. I år har jag ett litet annat ingångsläge och jag har stora förväntningar på det här läsåret. Både för mig, för arbetslaget och för hela skolan. Till och med för utbildningsväsendet i landet! Det är faktiskt dags att svensk skola blir bra nu. Det finns otroligt mycket kraft i den svenska lärarkåren, så många eldsjälar. Vi borde ju kunna få till det.
Under detta läsår kommer jag att få chansen att undervisa 50% samt göra annat på de övriga 50%, bl a schemaläggning, entreprenörskapsprojekt, internationellt utbyte. Men sedan är inget bestämt! Det känns lite annorlunda, kan jag säga. Första gången som jag inte undervisar i svenska och engelska utan bara franska. Och vad ska jag göra som kan komma skolan till del?
Det känns i alla fall jättespännande. Jag återkommer, nu måste jag till läkaren med min rygg.
Jag behöver ställtid, vet ni!
Jag blev kvar i flera timmar och pulade på med både det ena och det andra. Såg bl a över första veckans program och kunde konstatera att jag har mycket tid med mitt arbetslag. BRA! Så jag gjorde en plan över innehållet som jag också mailade ut till mina kära kollegor. Döm om min förvåning när jag fick svar från flera stycken. Det är tydligen fler som håller på att tagga upp!! Kul! Mina goa kollegor!
Förra läsåret var tufft, med ny arbetsplats och den kulturkrock som det innebar. I år har jag ett litet annat ingångsläge och jag har stora förväntningar på det här läsåret. Både för mig, för arbetslaget och för hela skolan. Till och med för utbildningsväsendet i landet! Det är faktiskt dags att svensk skola blir bra nu. Det finns otroligt mycket kraft i den svenska lärarkåren, så många eldsjälar. Vi borde ju kunna få till det.
Under detta läsår kommer jag att få chansen att undervisa 50% samt göra annat på de övriga 50%, bl a schemaläggning, entreprenörskapsprojekt, internationellt utbyte. Men sedan är inget bestämt! Det känns lite annorlunda, kan jag säga. Första gången som jag inte undervisar i svenska och engelska utan bara franska. Och vad ska jag göra som kan komma skolan till del?
Det känns i alla fall jättespännande. Jag återkommer, nu måste jag till läkaren med min rygg.
måndag 9 juli 2012
Glasögon
Jag har skaffat glasögon!
Många olika modeller finns det och jag har som vanligt svårt att välja.
Kollade synen i lördags eftersom jag tycker att jag har svårt att hitta fokus ibland, inte bara mentalt, haha!
Behöver både då jag kör bil/ser på tv och då jag läser, så alternativen var två brillor eller progressiva. Efter lite funderande kom jag fram till att två par passar nog mig bättre.
Så jag pallrade mig dit och provade. Herregud så svårt, när man aldrig har haft brillor förut. Kunde inte bestämma mig och grabben i butiken tyckte helt tvärt om mot mig. Typiskt! Det slutade med att jag köpte tre par, haha!
Ett par läsbrillor med skarpa svarta bågar.
För avstånd ett par utan bågar med blå skalmar, skitsnygga. Samt ett par pilotbrillor som jag bara inte kunde avstå ifrån.
Ni får se dem då jag fått dem!
Många olika modeller finns det och jag har som vanligt svårt att välja.
Kollade synen i lördags eftersom jag tycker att jag har svårt att hitta fokus ibland, inte bara mentalt, haha!
Behöver både då jag kör bil/ser på tv och då jag läser, så alternativen var två brillor eller progressiva. Efter lite funderande kom jag fram till att två par passar nog mig bättre.
Så jag pallrade mig dit och provade. Herregud så svårt, när man aldrig har haft brillor förut. Kunde inte bestämma mig och grabben i butiken tyckte helt tvärt om mot mig. Typiskt! Det slutade med att jag köpte tre par, haha!
Ett par läsbrillor med skarpa svarta bågar.
För avstånd ett par utan bågar med blå skalmar, skitsnygga. Samt ett par pilotbrillor som jag bara inte kunde avstå ifrån.
Ni får se dem då jag fått dem!
fredag 6 juli 2012
Lapphundssnack
Blir glad när folk kommer och vill prata lapphund.
Idag hände det igen. Jag var och lagade bilen och hade Hamalas i skuffen med öppen lucka eftersom det var så varmt. Då hade en kvinna gått förbi och sett henne.
När jag kom ut till bilen började vi prata och det visade sig att hon hade en liten uppfödning av lapphundar. Kan vara bra att veta eftersom Hamalas inte lär leva för evigt. Hon är ju 11,5 år nu.
Det är ju en ras som inte toppar popularitetslistorna, om man säger så! Men den svenska urhunden och därför värd att bevara. Numer är finsk lapphund betydligt vanligare som man ser överallt. Lapphunden har allt vad du kan begära. En tålig och robust hund som passar till det mesta. Med sin smidiga, lätta kropp flyger den fram på agilitybanorna och den är mycket lämplig till spår. Det är en frisk ras (förutom då mitt måndagsexemplar) som går att ta under armen om man skulle behöva, men är tålig som en stor hund. Den har en tydlig på- och avknapp. Vila är vila och arbete är arbete, den ställer om på ett kick. Inget trampande...
En ganska optimal hund.
Idag hände det igen. Jag var och lagade bilen och hade Hamalas i skuffen med öppen lucka eftersom det var så varmt. Då hade en kvinna gått förbi och sett henne.
När jag kom ut till bilen började vi prata och det visade sig att hon hade en liten uppfödning av lapphundar. Kan vara bra att veta eftersom Hamalas inte lär leva för evigt. Hon är ju 11,5 år nu.
Det är ju en ras som inte toppar popularitetslistorna, om man säger så! Men den svenska urhunden och därför värd att bevara. Numer är finsk lapphund betydligt vanligare som man ser överallt. Lapphunden har allt vad du kan begära. En tålig och robust hund som passar till det mesta. Med sin smidiga, lätta kropp flyger den fram på agilitybanorna och den är mycket lämplig till spår. Det är en frisk ras (förutom då mitt måndagsexemplar) som går att ta under armen om man skulle behöva, men är tålig som en stor hund. Den har en tydlig på- och avknapp. Vila är vila och arbete är arbete, den ställer om på ett kick. Inget trampande...
En ganska optimal hund.
onsdag 4 juli 2012
Det ultimata samtalet
Samtalet
Vilket verktyg! Vilken förmåga! Vilken möjlighet!
Tänk om vi inte kunde samtala. Hur skulle världen se ut då?
Jag vill slå ett slag för samtalet i skolan. För att ta sig tid till samtal med elever och vuxna. Vi kan vara aldrig så goda pedagoger med fantastiska metoder, men det som gör skillnad är ändå vår förmåga att samtala med eleven.
Samtal är tudelat. Det består av att få fram ett budskap, att få mottagaren att förstå vad vi vill säga. Men det är lika mycket att sätt att få mottagaren att känna sig så bekväm att den vågar tro på budskapet. Det sättet är talangbaserat. Och de bästa lärarna har denna talang. Här skiljs agnarna från vetet.
De bästa stunderna med eleverna återfinns i det informella samtalet. I soffan, vid lunchen, i förtroende. Det är här relationer skapas, det är här kunskap skapas. Kunskap för läraren om eleven, om hur hon tänker. Kunskap för eleven, om sig själv, om sin kunskap. Kunskap om sin kunskap. Oberoende vad samtalet handlar om.
Sammmmmmtal!
Vilket verktyg! Vilken förmåga! Vilken möjlighet!
Tänk om vi inte kunde samtala. Hur skulle världen se ut då?
Jag vill slå ett slag för samtalet i skolan. För att ta sig tid till samtal med elever och vuxna. Vi kan vara aldrig så goda pedagoger med fantastiska metoder, men det som gör skillnad är ändå vår förmåga att samtala med eleven.
Samtal är tudelat. Det består av att få fram ett budskap, att få mottagaren att förstå vad vi vill säga. Men det är lika mycket att sätt att få mottagaren att känna sig så bekväm att den vågar tro på budskapet. Det sättet är talangbaserat. Och de bästa lärarna har denna talang. Här skiljs agnarna från vetet.
De bästa stunderna med eleverna återfinns i det informella samtalet. I soffan, vid lunchen, i förtroende. Det är här relationer skapas, det är här kunskap skapas. Kunskap för läraren om eleven, om hur hon tänker. Kunskap för eleven, om sig själv, om sin kunskap. Kunskap om sin kunskap. Oberoende vad samtalet handlar om.
Sammmmmmtal!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)