tisdag 31 januari 2012

Sjukdom och ta-sig-för-samhet

Jag är sjuk. Febrig och snorig. Sov mig genom förmiddagen, med hunden sittandes bredvid min säng. För att försöka få fart på mig satte hon sig demonstrativt på min Mac som låg på golvet, haha. Den höll!

Proppad med Alvedon och Ipren tog jag mig till skolan på eftermiddagen för att starta upp vårt implementeringsarbete om entreprenörskap i skolan. Kändes positivt och energigivande. Detta är något vi kommer jobba med hela vårterminen. Vi har bokat upp ett antal föreläsare som kommer med jämna mellanrum under våren. Mina kära kollegor tog väl emot våra försök att inspirera, provocera och aktivera. Nu ska vi skapa oss en gemensam plattform som vi sedan kan utgå från i vårt arbete med att hjälpa våra ungdomar att tro på sig själva.
Det är ju inte så svårt att vara inspirerande när jag får jobba ihop med sköna människor som Fanny och Tero. Hurra för dem!
Vi hade även bjudit in härliga Sigrid från Ung företagsamhet i Falun. Hon är grym! Hon höll en genomgång om det material som de erbjuder, gratis. Är inte det helt fantastiskt!

Ibland är det lätt att jobba.

Kom hem lagom till att acetylsalicylsyran gått ur kroppen. Somnade som ett barn.
Tur hunden blivit ordentligt rastad av dagmatte.

Tjingeling och snörvel

måndag 23 januari 2012

Plugg och mammabry!

Idag har jag börjat på en fristående kurs, grafisk formgivning.
När jag sökte tog jag för givet att det var att lära sig producera trycksaker, lära sig färg och form och så vidare. Så kom de första dokumenten om kursen och jag blev lite less eftersom jag då tolkade att det inte skulle bli något kreativt alls:( bara en massa budget och planering och processande...
Så blev allt material släppt och jag kunde börja läsa och döm om min förvåning att jag upptäckte att det är ju både och. Precis vad jag behöver för att bli lite mer säker i min idé om att bli egenföretagare. Nu föll bitarna på plats. Glad tjej!

Lite jobbigt blev det också då min dotter berättade om sina planer för framtiden... Men jag är samtidigt så stolt över henne och får väl sätta mig själv lite i baksätet och inte köra dit jag vill utan låta henne få styra på efter egen kompass.
Stackarn är ju enda barnet och ska leva upp till mammans höga förhoppningar och behov.

Nä, you go girl! Hela livet ligger framför och det är bara att köra!

söndag 22 januari 2012

Vad vill jag, då?

Ibland undrar jag om det bara är jag som är som jag i hela vida världen. Det kanske inte är en ovanlig tanke, andra kanske också tänker så, vad vet jag.

Min fundering är i alla fall att andra verkar ha så himla koll på sina liv. Vad de vill och så... För mig är det så flyktigt, ena dagen vill jag ditt och andra dagen datt. Ofta vet jag inte ens vad jag vill utan bara vad jag inte vill.
Jag skulle vilja att jag hade en plan. En plan som jag sedan kunde hålla mig till, och som jag inte ledsnade på.
Eller jag har ju planer, massor. För många antagligen, för många idéer. Just nu har jag haft en plan i snart ett år. Den planen är bra, klok, genomtänkt och bara att sätta i verket. Jag har satt upp delmål och större mål och vet exakt hur jag ska göra. Men följer jag planen? Rätt gissat, nej! Jag skjuter upp och ändrar och bortförklarar och blä!
Jag skulle behöva en assistent som sa åt mig att göra saker. Så slapp det vara så jobbigt i kroppen och i knoppen!

Aha, jag har ADHD! Jaja!

fredag 20 januari 2012

Tiden är inne

Äntligen händer det något utvecklande. Jag går ner i undervisningstid och får andra arbetsuppgifter. Det är detta som gör det värt att ha jobbat som en gnu!

Kommer naturligtvis att jobba som en gnu även i fortsättningen, men det känns som ett steg mot någon slags utveckling. Jag har lite grann framtiden i mina händer, kan komma med idéer till en arbetsbeskrivning, men min chef funderar också vad hon kommer vilja använda mig till. Vi spånade på arbetsuppgifter idag och jag hade svårt att hålla tillbaka ett leende. Nu kommer det betala sig att jag är med i varenda utvecklingsgrupp på skolan.
Det kommer betala sig att jag har bestämt mig för att förändra mitt liv.
Det kommer betala sig att lägga den taskiga självkänslan på hyllan.
Det kommer betala sig att lämna trygghetszonen.

Payday!

onsdag 18 januari 2012

Mina bloggande elever

Mina härliga elever i franska klass 8 håller på att lära sig passé composé (för er som inte vet vad det är är det en dåtidsform). Jag kom på den lysande idén att de skulle göra en blogg och skriva om vad de gjort under dagarna under en vecka. Sagt och gjort. Jag skapade bloggen och de skrev. Funkade hur bra som helst och de tyckte det var riktigt roligt. Förutom att jag råkade bjuda in en av mina elever till denna bloggen i stället för till deras blogg. Haha! Det blev lite komiskt när det dök upp ett blogginlägg på franska på en av mina personliga bloggar.

I alla fall var det ett riktigt bra grepp, att blogga. Verkliga mottagare, verkliga händelser och ett naturligt sammanhang för dem. Kul när man kommer på roliga grepp.

Inte lika naturligt känns det i min sjua där vi gör en hemsida på svenskan. Meningen är att de ska skapa hemsidan och sedan skriva olika sorters texter där. Vi kanske kommer dit, men just nu är det bara kaos och de har svårt att hantera situationen. Jag blir trött i huvudet, men tänker att kaos är ändå bra, de tvingas vara kreativa och ta egna beslut och samarbeta och komma överens och tänka på helheten och de gör en gemensam produkt och så vidareeee.

Spännande, men jobbigt och trevande!

Här är länken till mina frassars blogg:
www.djurasskolan8franska.blogspot.com

fredag 13 januari 2012

Intryck

Första veckans arbete har bjudit på många tankar. Några som jag ändå fått grepp om. Andra som fortfarande svävar fritt i mitt inre.
En tanke jag fått grepp om är hur lätt det är att göra sig missförstådd, och hur viktigt det är för ledare att försöka göra sig förstådda för att undvika missförstånd. Detta låter naturligtvis självklart, men hur gör man då? Hur gör man sig tydlig med vilka ambitioner man har och hur förmedlar man dessa så tydligt som möjligt.

Är det möjligt att vara tydlig utan att träffas?
Kan man förmedla sina intentioner via mail och via sina underhuggare?
Är det möjligt att vara tydlig via en plan?

Jag tänker så här.

1) Du måste blotta dig själv som person för att människor ska kunna förstå vem du är. Om du som ledare har alltför hög integritet är det svårt för de du ska leda att läsa av dig. Däremot inte sagt att du ska vara privat med dina medarbetare, men personlig. Blotta dina svagheter och din person. Det underlättar för alla.
2) Organisera möten mellan människor. Jag tror inte det är möjligt att leda utan att människor får träffas, det skapas alltför många tolkningar av skriven text.
3) Samla ihop produkten och frågor utifrån dessa möten. Och fatta beslut!
4) Delegera med tydlighet. Ge uppdrag åt människor och låt dem veta vad som förväntas av dem. Ett otydligt uppdrag skapar inte kreativa människor.

Allt detta är så självklart, men hur lätt är det? Och hur agerar jag själv som ledare?
Jobbiga tanke...

söndag 8 januari 2012

Back in Falun

Sista dagen på jullovet, känns lite sorgligt, men ändå uppfriskande. Man kan ju inte bara gå och dra!
Idag har jag åkt långfärdsskridskor på Runn. Sjön ligger frusen och inbjudande, men jag var lite skeptisk. Håller verkligen isen. Men det var ju 100tals andra ute så det kan ju inte vara nån fara. Tyvärr kom det en cm snö innan jag hann ut så det blev lite som att åka skidor, men det var kul. Det går ju så fort och isen var hur slät som helst. Bra balansträning för kommande skateturer i spåren. Jag är så pep på att åka skidor efter vår teknikdag igår!!

I morgon - mot Gagnef!