Jullov

Jag har jullov!!!
Kan knappt tro det är sant. Vaknade när makens klocka ringde och har halvslumrat fram till 9. Så skönt. Nu ska skidorna ses över och jag ska ta en tur vid Stångtjärn. Får se hur dalaspåren är... och snön.

Mår så himla gott idag, känner mig fri och obekymrad. Trött, javisst, men skönt trött. Jag kan lägga mig på soffan när jag vill. Tror huset ska få sig en makeover idag.

Har en massa idéer om skolan och kvalitet också. Finns en hel del som snurrar på skolan som jag skulle vilja ha lite mer struktur på. Få en helheltssyn och idag har jag idéer om hur man skulle kunna knyta ihop och skapa mer kreativitet bland eleverna. Fast det är ju inte bara jag som är inblandad... måste få till det så att mina idéer blir komplement och förbättringar, inte något annat. Hmmmm.... detta måste funderas mer på.

Nu... vallaboxen!

Kvällsjobb

Har haft en skön avslutningskväll på jobbet. Julvaka med alla ungdomarna på skolan.
Jag trodde det skulle vara en massa stök, men det var mysigt och trevligt. Blir som en annan grej med eleverna då man kan släppa lärarrollen för en stund och bara vara.

Vi har en himla mysig klass med en handfull tjejer och en drös killar. De är så himla goa med varandra så man blir alldeles varm i hjärtat. De är så stolta över sin klass vilket ger otroliga effekter på sammanhållningen. Tror det är 5-6 elever som har sagt att de vill byta till vår klass. Det säger något om klimatet.

Min mentorskollega har en stor del i den framgången, för han pysslar med dessa smågrabbar så det är helt otroligt. Skojar med dem, men kräver ändå ordning och respekt. Det är en sällsynt mentor i honom. Han har alltid deras perspektiv!

Nu är det i alla fall jullov. Klockan är 01.17 på torsdag morgon och jag kan sova hur länge jag vill i morgon. Det är snö ute och mina skidor ligger i garaget och väntar på lilla mig. Imorgon... lugnet och Lugnet, om ni fattar!?

Elva dagar ledigt efter den mest hektiska termin i mitt liv! Me like!
G'natt

Länge sedan...

... jag skrev ett blogginlägg. Kan bero på att jag jobbar jääämt. Sitter inte ner i fem minuter på jobbet och är upptagen varje kväll.
Har gått en starta-eget kurs på kvällstid som motsvarar kvartsfart och det har tagit musten ur mig. Men helt klart värt det, det har varit otroligt lärorikt och jag har träffat en massa sköna människor. Kul att det är fler som är i samma tankar som jag. Dock verkar andra ha mer av jävlar-anamma i sig än jag. De är på gång att start eget, medan det för mig känns ganska långt bort.
Idén finns där och planen är ganska klar. Men att ta steget... nehej... där svek självförtroendet!
Trött på mig själv.

Undrar dessutom om det var rätt beslut att stanna på jobbet, verkar vara kaos överallt och varför ska de då gå lilla mig till mötes...?

Längtar mig skogstokig...

...efter snön!!
Tröstar mig med att det verkar vara lika i hela avlånga landet. Igår var det underkylt regn och hade jag bott kvar i Jämtland hade det varit lika med livsfara och krypfart med bilen. Här regerar saltet och det är nästan bara att stå på som vanligt. Men det går väääldigt mycket spolarvätska. Jag var lite fundersam häromdan varför mina braiga extraljus lös så dåligt?? Tills jag kom på att de var helt igenbäckade med saltskit. Bilen kommer dö saltdöden!! Me not like!
Slänger in lite sköna vinter/skidspårsbilder:

Förresten hade de lagt konstsnöspår på Lugnet nu. 200m. Eller som det stod i tidningen 400m om man vill se det positivt. Fram och tillbaka. Skrattar!

Nu händer det grejer!

Ojojoj, vilken händelserik vecka. Jag som skrev ett blogginlägg för inte så länge sedan om att jag inte tyckte det hände något trots att jag tyckte att jag tänkte utanför boxen och befann mig utanför trygghetszonen.
Nu händer det i alla fall...

I måndags var jag på intervju för ett nytt lärarjobb i staden där jag bor. På tisdagen for jag på konferens i två dagar, en konferens som var hur bra som helst. På tisdag eftermiddag ringer de från skolan där jag sökte jobb och vill att jag ska börja. Jag tackar ja och ska bara snacka med min chef om när de kan släppa mig. Jag får inte tag i henne på  kvällen utan lyckas först på onsdag förmiddag. Hon säger att hon tror att jag har tre månaders uppsägningstid.

När jag kommer hem från konferensen ringer hon upp mig och säger att hon inte vill att jag ska sluta. Hon undrar vad som krävs för att jag ska stanna!
Jag blir lite tagen på sängen och vet inte riktigt vad jag ska svara. Vi pratar i alla fall länge...

Dagen efter sätter vi oss igen och jag är fortfarande inne på att jag ska byta jobb. Jag säger i alla fall att jag kan stanna om jag får andra arbetsuppgifter. Hon säger att jag ska fundera igenom vad det skulle kunna vara för uppgifter.
Vi träffas på fredagen och jag lägger fram min drömtjänst och hon säger att hon tycker att det är mycket intressant och att hon skulle vilja prova, men måste kolla runt lite först. Hon tror dock inte att det är omöjligt.

Jag är kvar på mitt gamla jobb!!

Sitter i Sälen

Jag är på konferens. Såå himla skönt. Alldeles ensam, ingen att ta hänsyn till. Jag kan göra precis vad jag vill, prata med vem jag vill, behöver inte foga mig i nån grupp.
Ni förstår att jag inte är nån lagspelare, har helt enkelt svårt att foga mig i gruppen. Känner mig alltid som ett intelligensbefriat får när jag måste göra som gruppen vill.
Så nu har jag åkt iväg själv och träffat en massa lustiga människor. Igår kväll pratade jag med en mycket provocerande man i 65-årsåldern.

Hans liv verkade gå ut på att göra sig så obekväm som möjligt. Han ifrågasatte det mesta och gillade att säga kluriga saker så man nästan inte förstod. Jag tycker att det är jobbigt med de människorna för jag blir otrygg med dem. MEN det slog mig utifrån en föreläsning med Stig Haug igår att det är dessa människor som får saker att hända. De som inte följer mallen. De som tänker motströms.

Så idag gillar jag honom.

Lärde mig nog en hel del igår.

Den där Stig var helt suverän!

Finns det nån som är med om sitt eget liv?

Nu har jag sovit hela natten. Som en klubbad säl. Hååårt!!
Igår somnade jag på soffan... På vägen upp till Jämtland somnade jag i bilen...
Jag sover och sover.
Känner mig inte riktigt vaken när jag är vaken heller. Men det kanske är lika bra, vet ju ändå inte vad jag håller på med.

Skulle vara kul att vara med om sitt eget liv, på nåt sätt. Just nu är det mest som en film på tv som man inte tittar på eftersom man pillar på datorn i stället. Man är liksom inte riktigt med, men har lite koll på handling och vilka personer som figurerar. Så plötsligt undrar man vad som har hänt!

Så ställer någon en fråga om något som man gjort, känt eller upplevt... och då förstår man ingenting för man har helt glömt saken. Men man kan ha en liten svag förnimmelse om att "det-här-känner-jag-igen". Precis som med filmen...
Varför är det så här?
Är jag för trött? Har jag jobbat för mycket så hjärnan håller på att stänga ner? Håller jag på att bli gammal? Är jag dum i huvudet? Är det normalt? Vad är normalt?

Blir så trött på mig själv - skärp mig!