Sedan styrde vi kosan mot Jämtland. Eftersom vi båda har jobbat hårt och sovit lite senaste veckorna körde vi i skift och sov en stund var.
Kaffe latte på Statoil i Sveg är ett måste.
Kändes som april när termometern visade 8 plus och smältvatten forsade längs fjällvägen. Väl framme i stugan fick vi skotta oss in och jag dumpade make och hund där.
For till stan för att hälsa på min gamla goa klass. Det blev en märklig upplevelse då en av mina härliga elever springer genom korridoren och ger mig världens härligaste kram. Vi nästan grät bägge två. Känns stort när en 15-årig långhårig kille ger en sådana ömhetsbetygelser. Tack till dig, det betydde mycket för mig!
Sedan knackade jag försiktigt på klassrumsdörren och öppnade.
Jag blev helt överrumplad när de skrek rakt ut. Trodde väl innan att jag kanske skulle få en kram av en eller två, men att de skulle vara mer intresserade av att gå hem än att prata med en gammal fröken. Jag fick kramar av alla och vi kunde inte hålla tårarna tillbaka. Vilka u-n-d-e-r-b-a-r-a ungdomar!!! Alla var sig lika, men inga barn längre utan unga vuxna. Så fina allihop! Tyvärr saknade jag fyra stycken som inte var där av olika anledningar.
Så fick jag en rundvandring i omgjorda lokaler.
Mina reflektioner över denna stund:
- Tänk att vara så trygg på sin högstadieskola att man törs gråta inför sina kompisar när en gammal fröken kommer på besök. Sååå härligt! Tack Friggaskolan för att vi lyckats skapa detta klimat! Tack klassen för att ni tagit så väl hand om varandra under snart tio år.
- Tänk vad mycket det betyder att få sån bekräftelse av de som man ändå tjafsat med och bråkat på. En mer ärlig uppskattning har jag nog aldrig fått.
- Tänk vad olika ungdomar är och hur olika trygga de är. Dessa ungdomar är otroligt trygga i sig själva.
- Tänk att jag har fått lära känna dessa ungdomar. De har berikat mitt liv så mycket!
- Tänk att möten gör sån skillnad.
- ALLA dessa ungdomar betyder VÄLDIGT mycket för mig! Jag kommer alltid bära med mig dem, varenda en.
Det ligger något bakom att vi hellre stannar kvar och träffar vår gamla fröken än att gå hem. Gå hem har vi gjort så många gånger förr och kommer göra det så många gånger till. Det är inte varje dag man ska gå på sportlov och den gamla läraren man tidigare har haft med sig i tre års tid kommer och hälsar på. Det ligger något bakom att den där långhåriga killen springer genom korridoren för att endast få krama dig. Det finns alldeles för få som du, med din pedagogik och struktur i undervisningen. Du kan inte ana hur mycket jag saknar dig på skolan Sara. Jag har det här året insett att det till stor del var du som fick mig att tycka att skolan var så rolig. Dock så finns det väl många andra faktorer som också gjorde att jag tyckte att det var roligt som är förändrade nu. Men men, man ska inte grubbla över det som har hänt. Det jag vill komma fram till är att jag och alla andra uppskattar verkligen att du tog dig den hastiga svängen förbi vår skola idag för att säga hej. Det må ha gått fort men det betydde mycket mer för många än du kan tänka dig. Jag tror inte att man som elev i klass 9(A) på Friggaskolan kan få en bättre start på sportlovet än den jag fick idag.
SvaraRaderaTack! // Oliver
Sara, du gjorde min dag. Det var jättekul att se dig igen, tack för att du tog dig tid att hälsa på och snälla, kom tillbaka innan vi slutar!
SvaraRaderaMassor med kramar
Ylva