Har många funderingar kring skolan nu. Det är många funderingar som snurrar i min skalle och vad som är en bra skola.
Jag tänker så här:
Skolan, kommunal som friskola, är till för alla barn.
Är alla barn lika? Svar nej. Barn är olika. Så olika att skolan måste erbjuda olika metoder för att alla barn ska lära sig. Detta är en devis som vi lärare har hört i decennier.
Vilka olika metoder kan då barn behöva? Vilka olika sätt lär sig barn på? Vissa lär sig genom att skriva och läsa. Är skolan bra på att lära ut det? Ja, jättebra! Men tänk om barn lär sig lättare genom att samtala, att få höra andras tankar och att få formulera egna tankar. Är skolan bra på det? Ja, en del, men inte alla. Varför? Samtal är ju ingen svårighet att ha i ett klassrum och det behövs inget särskilt material till det. Ändå är barn på en del skolor otroligt otränade i att uttrycka sina tankar muntligt, de är livrädda att ha en åsikt, kanske för att de inte vet vad de tycker.
Andra barn lär sig genom att lyssna. Genomgångar är bra för dem.
Andra lär genom att pilla med nåt. Andra genom att göra, leva sig in. Andra genom att få fundera för sig själv.
Hur kan det vara så idag att skolor inte erbjuder detta till eleverna? Varför tror lärare inte eleverna om mer? Att de kan och vill. Varför tror lärare fortfarande att fakta och glosor är kunskap?
Varför låter lärare inte elever prova, misslyckas, dra slutsatser, försöka igen och lyckas. Varför är skolan så statisk? Vad är lärare rädda för?
Varför är det så mycket stök i skolan? 1976 var New York världens farligaste stad på jorden. Då bestämde sig borgmästaren att han ville förändra detta. Han lyckades. Hur?
Genom att ha en plan, leda och fördela arbetet.
Varför är det så mycket stök i skolan? Kan den förändras. Jag tror det, men då måste rektorerna få göra sitt jobb. Ha en plan, leda och fördela arbetet. Svårare är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar