onsdag 17 augusti 2011

Punkt

Händerna djupt i fickorna och axlarna uppdragna nästan till öronen gick jag med fasta steg längs trottoaren. Om någon sett mig hade den nog trott att jag skyddade mig mot ett piskande regn. Nu var det inget regn, inte ens ett moln.
En stund innan hade jag lämnat hennes kontor. Inte i vredesmod, men med en känsla av ledsamhet i kroppen. Hennes ord hade sårat och jag tänkte då att jag inte skulle låta de komma mig under huden, men ju längre tiden gick desto svårare blev det att hålla känslorna i schack. Jag var helt enkelt väldigt ledsen och kunde inte sluta tänka på det.

2 kommentarer:

  1. USch, det där låter inte roligt.
    En gång när en kvinna på ett kontor sårat mig beställde jag gratis prova på-paket med "tena inkontinensskydd" till henne. Det fick mig på lite bättre humör! :-)

    SvaraRadera