Jullov

Jag har jullov!!!
Kan knappt tro det är sant. Vaknade när makens klocka ringde och har halvslumrat fram till 9. Så skönt. Nu ska skidorna ses över och jag ska ta en tur vid Stångtjärn. Får se hur dalaspåren är... och snön.

Mår så himla gott idag, känner mig fri och obekymrad. Trött, javisst, men skönt trött. Jag kan lägga mig på soffan när jag vill. Tror huset ska få sig en makeover idag.

Har en massa idéer om skolan och kvalitet också. Finns en hel del som snurrar på skolan som jag skulle vilja ha lite mer struktur på. Få en helheltssyn och idag har jag idéer om hur man skulle kunna knyta ihop och skapa mer kreativitet bland eleverna. Fast det är ju inte bara jag som är inblandad... måste få till det så att mina idéer blir komplement och förbättringar, inte något annat. Hmmmm.... detta måste funderas mer på.

Nu... vallaboxen!

Kvällsjobb

Har haft en skön avslutningskväll på jobbet. Julvaka med alla ungdomarna på skolan.
Jag trodde det skulle vara en massa stök, men det var mysigt och trevligt. Blir som en annan grej med eleverna då man kan släppa lärarrollen för en stund och bara vara.

Vi har en himla mysig klass med en handfull tjejer och en drös killar. De är så himla goa med varandra så man blir alldeles varm i hjärtat. De är så stolta över sin klass vilket ger otroliga effekter på sammanhållningen. Tror det är 5-6 elever som har sagt att de vill byta till vår klass. Det säger något om klimatet.

Min mentorskollega har en stor del i den framgången, för han pysslar med dessa smågrabbar så det är helt otroligt. Skojar med dem, men kräver ändå ordning och respekt. Det är en sällsynt mentor i honom. Han har alltid deras perspektiv!

Nu är det i alla fall jullov. Klockan är 01.17 på torsdag morgon och jag kan sova hur länge jag vill i morgon. Det är snö ute och mina skidor ligger i garaget och väntar på lilla mig. Imorgon... lugnet och Lugnet, om ni fattar!?

Elva dagar ledigt efter den mest hektiska termin i mitt liv! Me like!
G'natt

Länge sedan...

... jag skrev ett blogginlägg. Kan bero på att jag jobbar jääämt. Sitter inte ner i fem minuter på jobbet och är upptagen varje kväll.
Har gått en starta-eget kurs på kvällstid som motsvarar kvartsfart och det har tagit musten ur mig. Men helt klart värt det, det har varit otroligt lärorikt och jag har träffat en massa sköna människor. Kul att det är fler som är i samma tankar som jag. Dock verkar andra ha mer av jävlar-anamma i sig än jag. De är på gång att start eget, medan det för mig känns ganska långt bort.
Idén finns där och planen är ganska klar. Men att ta steget... nehej... där svek självförtroendet!
Trött på mig själv.

Undrar dessutom om det var rätt beslut att stanna på jobbet, verkar vara kaos överallt och varför ska de då gå lilla mig till mötes...?

Längtar mig skogstokig...

...efter snön!!
Tröstar mig med att det verkar vara lika i hela avlånga landet. Igår var det underkylt regn och hade jag bott kvar i Jämtland hade det varit lika med livsfara och krypfart med bilen. Här regerar saltet och det är nästan bara att stå på som vanligt. Men det går väääldigt mycket spolarvätska. Jag var lite fundersam häromdan varför mina braiga extraljus lös så dåligt?? Tills jag kom på att de var helt igenbäckade med saltskit. Bilen kommer dö saltdöden!! Me not like!
Slänger in lite sköna vinter/skidspårsbilder:

Förresten hade de lagt konstsnöspår på Lugnet nu. 200m. Eller som det stod i tidningen 400m om man vill se det positivt. Fram och tillbaka. Skrattar!

Nu händer det grejer!

Ojojoj, vilken händelserik vecka. Jag som skrev ett blogginlägg för inte så länge sedan om att jag inte tyckte det hände något trots att jag tyckte att jag tänkte utanför boxen och befann mig utanför trygghetszonen.
Nu händer det i alla fall...

I måndags var jag på intervju för ett nytt lärarjobb i staden där jag bor. På tisdagen for jag på konferens i två dagar, en konferens som var hur bra som helst. På tisdag eftermiddag ringer de från skolan där jag sökte jobb och vill att jag ska börja. Jag tackar ja och ska bara snacka med min chef om när de kan släppa mig. Jag får inte tag i henne på  kvällen utan lyckas först på onsdag förmiddag. Hon säger att hon tror att jag har tre månaders uppsägningstid.

När jag kommer hem från konferensen ringer hon upp mig och säger att hon inte vill att jag ska sluta. Hon undrar vad som krävs för att jag ska stanna!
Jag blir lite tagen på sängen och vet inte riktigt vad jag ska svara. Vi pratar i alla fall länge...

Dagen efter sätter vi oss igen och jag är fortfarande inne på att jag ska byta jobb. Jag säger i alla fall att jag kan stanna om jag får andra arbetsuppgifter. Hon säger att jag ska fundera igenom vad det skulle kunna vara för uppgifter.
Vi träffas på fredagen och jag lägger fram min drömtjänst och hon säger att hon tycker att det är mycket intressant och att hon skulle vilja prova, men måste kolla runt lite först. Hon tror dock inte att det är omöjligt.

Jag är kvar på mitt gamla jobb!!

Sitter i Sälen

Jag är på konferens. Såå himla skönt. Alldeles ensam, ingen att ta hänsyn till. Jag kan göra precis vad jag vill, prata med vem jag vill, behöver inte foga mig i nån grupp.
Ni förstår att jag inte är nån lagspelare, har helt enkelt svårt att foga mig i gruppen. Känner mig alltid som ett intelligensbefriat får när jag måste göra som gruppen vill.
Så nu har jag åkt iväg själv och träffat en massa lustiga människor. Igår kväll pratade jag med en mycket provocerande man i 65-årsåldern.

Hans liv verkade gå ut på att göra sig så obekväm som möjligt. Han ifrågasatte det mesta och gillade att säga kluriga saker så man nästan inte förstod. Jag tycker att det är jobbigt med de människorna för jag blir otrygg med dem. MEN det slog mig utifrån en föreläsning med Stig Haug igår att det är dessa människor som får saker att hända. De som inte följer mallen. De som tänker motströms.

Så idag gillar jag honom.

Lärde mig nog en hel del igår.

Den där Stig var helt suverän!

Finns det nån som är med om sitt eget liv?

Nu har jag sovit hela natten. Som en klubbad säl. Hååårt!!
Igår somnade jag på soffan... På vägen upp till Jämtland somnade jag i bilen...
Jag sover och sover.
Känner mig inte riktigt vaken när jag är vaken heller. Men det kanske är lika bra, vet ju ändå inte vad jag håller på med.

Skulle vara kul att vara med om sitt eget liv, på nåt sätt. Just nu är det mest som en film på tv som man inte tittar på eftersom man pillar på datorn i stället. Man är liksom inte riktigt med, men har lite koll på handling och vilka personer som figurerar. Så plötsligt undrar man vad som har hänt!

Så ställer någon en fråga om något som man gjort, känt eller upplevt... och då förstår man ingenting för man har helt glömt saken. Men man kan ha en liten svag förnimmelse om att "det-här-känner-jag-igen". Precis som med filmen...
Varför är det så här?
Är jag för trött? Har jag jobbat för mycket så hjärnan håller på att stänga ner? Håller jag på att bli gammal? Är jag dum i huvudet? Är det normalt? Vad är normalt?

Blir så trött på mig själv - skärp mig!

Jamtland in my heart...

Jag är tillbaka i Jämtland!

Sitter i stugan och myser. Har egentligen hur mkt som helst att göra men försöker blunda för det. Pular på lite med det jag tycker är skoj istället. Känns skönt.
Dock vågar jag mig inte in till Östersund. Jag är rädd att jag ska få hemlängtan om jag träffar en massa människor jag känner och går på de välkända gatorna i stan.

Därför stannar jag i stugan och här är så skönt. Hög luft om än alldeles för varmt för årstiden. En blek sol som knappt orkar upp över grantopparna.
Jag är så glad för vår stuga här i fjällen.

Det är ju lite långt att åka nu från Falun, men det kommer nog att gå bra. Som gammal jämte är man ju luttrad, många timmar i bil är no big deal.

Har köpt några Jobs-tryck som passar så bra in här bredvid vårt Jämtlandsskåp och ett litet hörnskåp vi har från Rättvik. Även med våra skinn av gotländska utegångsfår som ligger på soffan. Kul att kunna blanda symboler för de, för oss, tre viktigaste platserna i Sverige. Dalarna, Jämtland, Gotland... in my heart.

Rullskidor

Vågade mig ut på rullskidor idag och döm om min förvåning då jag hittade balansen och tekniken bra från början.
Kroppen mindes hur kul det var att åka skidor och vad mycket tekniken hjälper för att få fart.
Lite läskigt var det förstås när alla löv gjorde att underlaget kändes såphalt, men det var bara att ignorera.
Blev så sugen att göra ett tokryck och satsa på Vasan än en gång. Problemet är bara att jag inte kommer hem förrän kl halv sju på kvällarna och inte alltid har ätit lunch på skolan så vid den tiden måste jag äta och då kommer jag inte ut före 20.00 och det är för sent för mig. Den här veckan har jag i alla fall kommit ut tre gånger och det var längesen minsann.

Jag blev i alla fall glatt överraskad idag över min förmåga!! Kul!!

Känner mig grym

Hade hur mycket jobb som helst med mig hem från skolan i fredags. En hel väska full med texter och reflektioner som skulle bedömas och skrivas in i datorn. Det kräver lite mer tankearbete nu när vi sitter med en ny läroplan och nya kunskapskrav.
Kunskapskraven är tydligt uppradade, men jag upplever dem otydliga till sitt innehåll. Speciellt i skriftlig och muntlig produktion. Det som skiljer en elevtext från en annan är kvaliteten på språket, t ex ordförråd, grammatik, känsla för fasta uttryck och idiom. Alltså att det är korrekt, varierat och träffsäkert. Detta gäller alla språk. Dock finns dessa ord inte med, utan det man kan luta sig mot är orden tydligt och sammanhängande. Varför är det så? Varför har skolverket valt att vara så oprecis? Är det för att annars tror man att lärarna bara ska undervisa om grammatik.
Jag hade hoppats mer...

Björnar

Inatt drömde jag att jag var på skolan och en kollega stod i ytterdörren. Jag undrade vad hon gjorde. Hon svarade:
-Vi måste stänga dörren annars kommer björnen in.
-Va, är det en björn utanför?
-Ja, den vill ofta komma in här, men vi kan ju inte släppa in den får då vet vi ju inte vad som händer.
Sen kom det två björnar till som ville komma in.
Då öppnade jag dörren och försökte sparka björnen på käken så den skulle bli rädd och springa iväg.
Grejen var att jag missade...
Vaknade sedan.

Vad betyder nu detta, alla drömtydare?

Den optimala skolan

Finns den optimala skolan? Där alla elever känner sig trygg och som de längtar till?
Ja, jag tror det.
Nyckeln ligger i ledarskap och att vara samtrimmade. Till det krävs det rektorer som törs leda ledarna. Detta ska jag berätta mer om när vi har mycket tid...

Jag förundras över att samarbete ska vara så svårt. Min erfarenhet av att samarbeta är inte den bästa eftersom jag har svårt att vara kreativ i grupp. Jag har ofta lagt på mina axlar när samarbete inte har fungerat, tyckt att det är mitt jobb att det ska vara kreativt och initiativrikt och högt i tak.
Idag kom jag till insikten att det finns andra som har svårt att samarbeta.
En förutsättning för gott samarbete är att man är överens om förutsättningarna. Jag kan tycka att några av dessa förutsättningar är självklara, som att komma i tid, prata om det vi ska prata om, driva arbetet framåt, inte göra annat under tiden.
Varför är inte detta självklart?
Jag kanske har lite samarbetsförmåga i alla fall... jag vet inte. Jag försöker i alla fall!

Jag tog chansen och hoppade

Jag gjorde det! Vi gjorde det!
Vi tog chansen och hoppade. Vi tog beslutet att förändra. Vi flyttade.
Varför då, kan man undra. Jag hade jobb på en av Sveriges bästa skolor, bra lön och fantastiska arbetskamrater, för att inte prata om elever.
Ändå var det något som fattades. Jag var less. Behövde en utmaning, en förändring.

Många blev förvånade och lite ledsna för att vi skulle flytta, en del kände sig till och med svikna.

Vi var bara glada.

Så kom vardagen. Jag hamnade i en kulturchock. Det blev förvirrande att tänka sig att jag skulle vara på mitt nya jobb. Hela tiden. Jag kände mig väldigt vilsen. Deppig.

Energi

Vet inte om jag är arg eller om jag bara är speedad. Jobbigt är det hur som helst.
Energin behöver komma ut. Stack därför ut och sprang, men det gjorde saken ännu värre. Blev hyperaktiv av det. Jag behöver alltså ett projekt. Ett muskelprojekt. Skulle vilja tapetsera eller nåt, men just ja, jag har ju inget hus!
Städa kan man ju alltid göra, men hur kul är det?

Ett lyft för en människa

En till mig närstående person har haft lite svårt att veta vad hon vill. Hon är bra på mycket, men har svårt att förstå det och har också en bild av att man måste vara den enda som är bra på något för att det ska räknas.
Hon kan en massa som inte alltid belönas i skolan med t ex ett betyg, men som är av betydligt högre kvalitet än skolämnen. Hon är en ordningsam, hjälpsam person som vill göra rätt för sig. Hon är ödmjuk, givmild och flexibel. Hon vet vad som är rätt och lever också efter mottot att vara en god människa. Hon är empatisk och tydlig.
Däremot har hon svårt att förstå att alla dessa fantastiska kvaliteter är värda hur mycket som helst. Hon förstår inte att människor uppskattar henne just för att det är dessa kvaliteter som utgör hennes personlighet. Hon tycker inte att hon kan något.
Därför var det ett stort genombrott idag när hon kunde sätta ord precis på det som hon vill göra i framtiden. Tidigare har hon tyckt att det har varit svårt att veta vad hon vill.

Just det som hon vill pyssla med i framtiden, som hon lyckades sätta ord på idag, kommer ta henne hur långt som helst. Bara för att hon vill det själv.
Tidigare har hon tänkt att hon måste utbilda sig till nåt yrke. Det funkar ju inte riktigt så. Idag har man faktiskt möjlighet att utvecklas genom sitt jobb istället, man behöver inte vara färdig när man har pluggat klart. Därför ska alla ungdomar uppmuntras till att verkligen göra vad de vill. Det kan aldrig bli fel då.

Tänk vilket lyft det blev för den här människan idag när hon faktiskt förstod själv att det dög det hon ville. Det gav luft under vingarna.

Lite stel idag

Träning är överskattat. För att springa Lidingös tjejlopp behöver man i alla fall inte träna. Haha.
Skämt å sido. Jag sprang igår och jag kan säga att jag hade varit glad om jag hade haft några mil i benen innan. Abborrbacken var inte att leka med. Den var lång. Låååååång!
Jag brukar inte gå när jag är ute och springer, men igår var jag tvungen. I flera backar.
Efter sju kilometer var jag jättetrött, men jag höll i och blev lite piggare vid åtta. Efter tre km var det vätskekontroll och jag var supertörstig för jag hade druckit dåligt innan. Hällde sålunda i mig en massa sportdryck med magknip som följd. Tänkte springa ut i skogen och bajsa. Så panik blev det!

Men jag bet ihop och höll mig. Ni kan tänka er synen! Sen gick det över.

Är lite stel i vaderna idag... Bättre träna än inte träna! Min nya devis.

Bedömning

Den nya läroplanen börjar verkligen bli aktuell. När jag läst och satt mig in i den har den verkat hur bra som helst och nu när det är skarpt läge tycker jag faktiskt att den är tydligare och lättare att jobba efter än den gamla. Det är speciellt kunskapskraven som är tydligare.

Idag har jag suttit med sjuornas läsförståelse och kunskapskraven i svenska framför mig. Det blir väldigt tydligt vad de ska kunna och hur jag ska bedöma det. Än enklare att använda ett enhetligt språk. Svårigheten blir nog att få sjuorna att förstå, språket kan lätt bli för svårt för dem. Vanesak, tror jag.

Tack skolverket för den nya läroplanen! Den var välbehövlig!

Lidingö tjejlopp

Denna sommar har inte innehållit lika mycket löpträning som vanligt. USA-resan bjöd bara på en löptur på tre veckor och sedan kom flytten med massor av jobb. På Gotland blev det någon enda och sen flyttade vi in i huset.
På höstkanten har jag mest jobbat och varit förkyld så det ställde också till det.
Därför känns det inte som jag skulle kunna prestera någon större tidsskräll i morgon på Lidingö tjejlopp. Jag ska i alla fall ta mig i mål, även om jag kommer gå uppför Abborrbacken.
Kul blir det i alla fall att få tillbringa en dag med min härliga svägerska som också hänger med.

Jag ger upp

Jag lägger mig ner och blundar.
Hoppas att det är annorlunda när jag tittar upp.
Det måste vara det.
Jag kisar.
Ser himmel.
Ser blå himmel.
Ser att det klarnar.

Det hjälper att blunda ibland. Kanske var det grodperspektivet också som gjorde't.
Tack för det.

Skolan... igen!

Har många funderingar kring skolan nu. Det är många funderingar som snurrar i min skalle och vad som är en bra skola.
Jag tänker så här:
Skolan, kommunal som friskola, är till för alla barn.
Är alla barn lika? Svar nej. Barn är olika. Så olika att skolan måste erbjuda olika metoder för att alla barn ska lära sig. Detta är en devis som vi lärare har hört i decennier.
Vilka olika metoder kan då barn behöva? Vilka olika sätt lär sig barn på? Vissa lär sig genom att skriva och läsa. Är skolan bra på att lära ut det? Ja, jättebra! Men tänk om barn lär sig lättare genom att samtala, att få höra andras tankar och att få formulera egna tankar. Är skolan bra på det? Ja, en del, men inte alla. Varför? Samtal är ju ingen svårighet att ha i ett klassrum och det behövs inget särskilt material till det. Ändå är barn på en del skolor otroligt otränade i att uttrycka sina tankar muntligt, de är livrädda att ha en åsikt, kanske för att de inte vet vad de tycker.
Andra barn lär sig genom att lyssna. Genomgångar är bra för dem.
Andra lär genom att pilla med nåt. Andra genom att göra, leva sig in. Andra genom att få fundera för sig själv.
Hur kan det vara så idag att skolor inte erbjuder detta till eleverna? Varför tror lärare inte eleverna om mer? Att de kan och vill. Varför tror lärare fortfarande att fakta och glosor är kunskap?
Varför låter lärare inte elever prova, misslyckas, dra slutsatser, försöka igen och lyckas. Varför är skolan så statisk? Vad är lärare rädda för?

Varför är det så mycket stök i skolan? 1976 var New York världens farligaste stad på jorden. Då bestämde sig borgmästaren att han ville förändra detta. Han lyckades. Hur?
Genom att ha en plan, leda och fördela arbetet.
Varför är det så mycket stök i skolan? Kan den förändras. Jag tror det, men då måste rektorerna få göra sitt jobb. Ha en plan, leda och fördela arbetet. Svårare är det inte.

Ledsen tjej

Idag är jag ledsen. Skitledsen!
Känns tungt att inte se nåt ljus i tunneln. Känns som att hur mycket jag än försöker ger det inget resultat i den riktning jag vill. Varför?
Jag tycker jag försöker ta bra beslut och stå upp för mig själv och leva efter ett gott och hälsosamt motto, men ändå kommer inte möjligheterna till mig.

Jag tycker att jag arbetar hårt och försöker vara en god arbetskamrat och god arbetstagare, ändå tycker jag att de möten jag gör inte är fruktsamma.

Jag har kört fast!

Jag får panik. Jag har tjugo år kvar att jobba.
Jag ser ingen utväg. Hur mycket jag än anstränger mig känner jag mig ändå inte tillfreds.

Fördomar

För några dagar sedan mötte jag en amerikansk kvinna som pratade svenska men som bröt väldiga. Jag frågade var hon var ifrån. Då svarade hon förnärmat:
- I'm SWEDISH! Everybody keep asking me that.
Undrar just varför.
- Are you married to a Swedish man, frågade den här svenska dumskallen.
- Are you kidding me. Who could marry a Swedish man???
I morse fick vi tillfälle till ett nytt litet chat.
Hon spydde galla över det svenska samhället, menade att det finns sååå mycket som är dåligt med Sverige. Speciellt den svenska skolan. Compared to schools in US... of course.
Hon skulle förändra den svenska skolan, det var hennes mission. De svenska lärarna var så dåliga och hon hade lösningen i något projekt som hon skulle driva i alla svenska skolor. The bullies shouldn't be allowed to be here.
Svenskar hade hon ingenting till övers för. Swedish people are like ice cubes. Det tyckte minsann alla hon kände som inte var från Sverige. Det brukade de prata om på små möten. Svenskar ser allt i svart eller vitt och är så idiotiska att vi prompt måste hålla oss till regler i alla lägen.
När jag frågade varför hon stannade i Sverige sa hon att det var billigare för henne att bo här än i USA och att hon gillade de gamla traditionerna som midsommar. Och så var hon ju SWEDISH!
Hon gillade inlagd sill, men den var mycket bättre i USA än i Sverige.
Hon tyckte att jag var en idiot som hade prioriterat att träffa släkt när jag var i Seattle i somras än att gå på muséer.

Ibland möter man spännande människor

Jag...

... ä inte bitter!

Snor

Tänk vad mycket snor det kan få plats i en skalle. Eller om det är näsan... Idag känns det som tänderna ska poppa ur munnen. Det är tryck från bihålorna. Men jag jobbar ialla fall, precis som vanligt. Tror inte jag har haft en enda dag som jag har bara softat sen skolan började. Idag har jag suttit tre timmar hittills, men nu börjar jag känna mig klar.
En bekant sa till mig i våras att hon aldrig träffat en lärare som jobbat sina tio förtroendetidstimmar i veckan. Undrar just vad det är för lärare?? Tycker jag jobbar jämt. Går aldrig från jobbet före fyra. Därmed gör jag 37,5 timmar på min arbetsplats. I bästa fall. Kommer hem vid 17.30, äter något och sätter mig igen, mellan 18.30 och 21.??. Förutom fredagar, för då är jag åt skogen för trött. Det är tio timmar till, uppe i 47,5 timmar i veckan. DESSUTOM ett antal timmar på lördag och söndag.
Nämen det är ju så enkelt att vara lärare, de är ju lediga jämt!! Konstigt att inte alla vill bli lärare då!

Networking

Idag har Dalarnas län haft ett evenemang där företag och organisationer har funnits representerade i en mässliknande tillställning. Jag var först på plats i Falun och har minglat runt hela dagen och pratat med alla möjliga och omöjliga företag. Riktigt kul! Har fått en hel del bra tips och idéer som jag kan jobba vidare med. Falun/Borlänge har ju lite annan inriktning än Östersund, så det känns spännande... Ny energi har anlänt.

Bygger hus...

Idag och igår har jag och mannen träffat husbyggare. Alltså Trivselhus och Fiskarhedenvillan. Det var en nu erfarenhet för mig, men väldigt inspirerande. Nu kan jag inte låta bli att rita hus i huvudet. Hall, kök, skafferi, klädkammare... och badrum. Mitt viktigaste rum. I huset vi hyr nu är det världens härligaste dusch. Utan äckliga duschdörrar eller draperi, bara att kladda på med vattnet, inte vara rädd för att sulla ner. Å sen bara raka av golvet med en gummiraka. Tänk att man kan bli lycklig av såna bagateller. Då har man inte mycket till liv... haha!

Idag blev jag glad på mitt nya jobb. Jag har känt mig frustrerad över att organisationen inte har funnits där och massor av energidränage har blivit resultat av det. Idag blev det nån slags organisation. Då är gumman nöjd. Jag säger ju det. Jag har inte mycket till liv!

Nya tankar

Jag slutade mitt gamla jobb för att jag tyckte att jag hade kört fast i mina tankar. Det blev lite enformigt och tråkigt, jag behövde en utmaning och tänka lite nya tankar. Lite ny input, helt enkelt.

Gissa om jag fått tänka nya tankar...

Hur ska man få en likvärdig skola när skolor utvecklas åt så helt olika håll? Jag tänkte på min gamla skola att den inte var så annorlunda, att den var som vilken skola som helst, men där lärarna trivdes bra och hade samsyn i det mesta. Där eleverna var studiemotiverade tack vare sina föräldrar.

Jag hade fel!

Den skola jag är på nu har en annan historia och andra traditioner, helt enkelt ett annat sätt att tänka och se på eleven. En del saker att konstiga, medan andra är fantastiska. Vissa lärare är så engagerade och ambitiösa så de slår knut på sig själva och sina planeringar och relationer. Andra har så lätt att förhålla sig till kaoset att jag blir alldeles förundrad. I det organisatoriska finns väldigt mycket att göra. Har tänkt tanken, flera gånger under de få veckor jag jobbat, att tänk vad mycket energispill som skulle kunna sparas om vissa saker redan var bestämda. En viss del i framgång ligger här. Att lärare får vara lärare och inte undra hur det är tänkt.
På min förra skola hade vi en fantastisk ledning och fantastiska lärare, men jag inser nu att vissa saker hade kunnat vara ännu bättre även där.

Ja jobblivet är annorlunda nu och jag insuper kunskap genom att tänka nytt.

Tänker också på vad mycket som sitter i väggarna och vad mycket en enda person kan förändra. Om den törs. Tyvärr är det lätt för en person att rasera ambitioner, medan positiva förändringar kan vara svårare. Hur många lärare är det inte som bara klagar över förändringar, istället för att förhålla sig till verkligheten.

Min dotter - bäst i världen!!

Har en fantastisk dotter, förstår inte riktigt hur det gick till att hon kunde bli så fantastisk.
Vet ni, hon for till USA. Alldeles själv!

Kan bara jämföra med mig själv i den åldern. Feg och ängslig och hemmakär. Ville absolut inte åka nånstans. Så ni förstår att jag undrar hur det kom sig att hon blev så modig. Här är förresten en bild på underverket.

Hon är over there nu och jag längtar mig blå efter henne. Jag vill att hon ska vara här och vi ska sitta i sängen och bara snacka skit. Fast det gör vi nästan för vi har skype på fast vi gör annat. Men jag vill ge henne en kram! Kram gumskruttan!

Bara lite järalöus!

Om det är någon som är lite förvirrad över min lilla berättelse så förstår jag det. Hade inget att skriva och testade lite hur det funkade för mig att skriva utan att ha en plan innan. Så som eleverna ofta gör, menar jag. Det var lite kul, men svårt att sortera. Kändes som det var svårt att få texten att gå framåt. Kanske är det så att texten blir mer beskrivande när man inte har nån plan, men att den blir mer framåtsträvande när man har en plan.

Bara ett litet experiment alltså. Av en rastlös svensklärare.

Slutet

I morse hade jag bestämt mig för att jag skulle ta tag i situationen. Jag har inte sovit så gott. Vad tänker hon, vad är hennes plan?
Nu när jag är tillbaka på jobbet känns det inte längre lika självklart. Varför är det jag som ska reda ut vår konflikt? Det är ju ändå hon som är chef, inte jag. Och hennes reaktion i korridoren igår. Vad betydde den? Det kändes inte som att det var hon som var chef. Hon blottade strupen som en hund.
Jag går dit ändå. Bara för att det är olikt mig. Att ta tag i situationen alltså. Lika bra att ta reda på var vi står så slipper jag undra.
Pulsen ökar, jag är lite svettig i handflatorna. Nu knackar jag...

Några dagar senare möttes vi i korridoren. Det blev ett möte där det inte fanns utrymme för att inte reagera, där väggarna var för nära och där rummet var för fyllt av oss, av vibrationerna av våra känslor och tankar. Min första tanke var att hon skulle skälla ut mig, vilket jag nog hade föredragit. Men hon gjorde inte det. Hon log i stället osäkert, nästan skyggt. Men sen kom inget mer. Jag blev helt tagen på sängen. Var det ett steg till försoning? Hade jag missuppfattat leendet och att det egentligen var en hånfull min? Jag bara tittade tillbaka på henne och sedan hade vi passerat varandra.
Tänk om jag kunnat läsa hennes tankar...

Punkt

Händerna djupt i fickorna och axlarna uppdragna nästan till öronen gick jag med fasta steg längs trottoaren. Om någon sett mig hade den nog trott att jag skyddade mig mot ett piskande regn. Nu var det inget regn, inte ens ett moln.
En stund innan hade jag lämnat hennes kontor. Inte i vredesmod, men med en känsla av ledsamhet i kroppen. Hennes ord hade sårat och jag tänkte då att jag inte skulle låta de komma mig under huden, men ju längre tiden gick desto svårare blev det att hålla känslorna i schack. Jag var helt enkelt väldigt ledsen och kunde inte sluta tänka på det.

Spännande dag!

Vaknade tidigt och tänkte sticka till den närliggande skidbacken för att köra lite skidgång. Sagt och gjort! Kopplade hunden runt midjan och tog med ett par korta stavar och knatade iväg. Varmt och skönt väder. Började gå i riktning mot skidbacken, men ack vad jag bedrog mig! Hittade aldrig till backen! Höll dessutom på att virra bort mig.

Väl hemma igen rensade jag i garaget bland alla flyttkartonger. Samtidigt steg det skitvatten upp ur toan så det nästan rann över. Not najs bajs! Stopp i avloppet i hela god-damn-huset! Vi fick ta bort trallen på altanen och gräva upp trädgården, men vi lyckades inte! Så ikväll får vi inte gå på toa, haha! Imorgon kommer slambilen.

Nytt jobb, nytt liv...

Har gjort tre dagar på mitt nya jobb. Har börjat på en kommunal skola i en liten kommun här i Dalarna. Det är a-n-n-o-r-l-u-n-d-a!
Både positivt och mindre positivt, kan jag säga!

Tänk vad mycket som sitter i väggarna på en skola som man aldrig tänker på.

Jag tar in nu och reflekterar, omvärderar, värderar och försäker förstå. Inte lätt och väldigt intressant.
Vad som imponerar på mig är organisationen som ligger högre upp än fotfolket lärarna. Att det finns människor som har sett över en rutin och bestämt att nu gör vi så här, utan att det ska dras i långbänk i hundra vändor. Det finns folk som törs ta beslut. Det ligger en ny skollag nu som behöver tas ställning till. Det görs, kan jag säga. Dessutom var det biträdande skolchefen som stod för detta och som dessutom höll i informationen, jag är lite impad av denna lilla dam. Hon verkar närvarande och strukturerad! Good lady!

Mindre imponerad blev jag av lokalerna. Slitna och inte ändamålsenliga, elevovänliga. Måste finnas få ställen en elev kan känna sig trygg och säker. Inga hemklassrum, till exempel utan några bänkar i en korridor.  Det var tillbaka till 80-talet! Jag har jobbat i 15 år som lärare och min första arbetsplats hade kommit längre då med lokaler och elevvänlighet än detta. Känns lite skrämmande.
Eleverna har inte kommit än. Kan hända att jag ändrar uppfattning sen, vet inte.
Nog för idag...

Sista skälvande dagarna

Idag är det måndag och på onsdag börjar jag jobba på mitt nya jobb. Två dagar kvar på ledigheten alltså, och jag är tröttare än nånsin! Men det blir nog bra med det också, det brukar ju bli det.
Idag är jag seg för att jag spelade en golftävling ingår och jag har inte ens gått en hel runda innan den tävlingen. Ovant, sa kroppen. Dessutom regnade det hela tävlingen, så vi blev dyngsura. Fick avsluta med ett par fina slag, så det kändes bra.

Idag gäller finish! Ska försöka avsluta nån kartong, inte bara packa upp det som är kul och lämna resten, haha. Vårt nya boende ser ut som ett slagfält. Håller samtidigt på att måla lite möbler. Vita förstås, jag har också hamnat i shabbychicträsket. Tycket faktiskt att det är lite snyggt. Dessutom blir möbler lättare att sälja om de är vitmålade. Håller just nu på med en kökssoffa som jag sen vill klä med skinn från gotländska utegångsfår, alltså grått kort krulligt fårskinn. Men de är hiskeligt dyra, så jag kanske kör nån budgetvariant först, som förstås sen blir permanent. Det brukar bli så!!

So long, fellows!

Några sköna USA-bilder (av ca 4000 bilder)

 Äckliga s'mores - grillade marschmallows mellan chokladkex

 Lilla margeritan

 Lite snö i Seattle

 Trött tjej!

 Älskar Starbucks!!

 Snyggdottern!

 Tjocka USA-släkten

Äntligen fick jag träffa flickebarnet!

Bäst att skärpa sig...

Fick en liten knäpp på näsan av dottern att bloggen har varit inaktiv länge nu. Helt rätt! Till mitt försvar måste jag hävda att bloggskrivande kräver bra verktyg, typ en dator!! Att skriva på iphone eller ipad är helt värdelöst och mitt liv har varit tämligen datorfritt i sommar.

En liten uppdatering:

Direkt skolan slutade for vi tre veckor till USA, som ni vet. Ingen dator med, men några små försök till bloggning.
Efter hemkomst packade vi ihop vårt hem och placerade det på en flyttbil. Jag var hemlös och hade i och för sig datorn med mig när jag drog på Gotland, men glömde mobilmodemet, haha! Klantigt!
Inflyttad i nya huset fungerar inte internet ännu så vi har ett fånigt litet usb-modem som jag bara inte orkar klämma in i datorn varje gång jag kommer på att jag ska göra nåt på datorn. Värsta ilandsproblemet, haha.

Håller i alla fall på med diverse uppackning. Vi har så sjukt mycket grejer!!! Ska försöka sälja av en del idag. Vårt nya hus är jättefint, men smått rörigt just nu, då. Jag ska sälja två stycken retrohyllor i teak, två snygga stolar med broderade sitsar, en hemmabyggd säng och ev ett skrivbord. Egentligen vill jag ha kvar skrivbordet... vi får se. Det mesta är arvegods.

Måste köra skräp idag... tråkigt!

Hemma igen!

Efter 22 dagar i kappsäck är det skönt att komma hem, trots att det inte är mer än tio plusgrader. Känner av jetlag och är därför ganska pigg nu när jag borde sova.

Resan har varit fantastisk! Vi har upplevt så mycket och träffat så många härliga människor. Intrycket är att jänkare är jordnära och värnar om varandra. Alla är hjälpsamma och nyfikna på oss främlingar. Helst i Seattle var intrycket att människorna sökte gemenskap och njöt av att vara tillsammans. Trots att vi var på en egendom som inte var särskilt stor och alla var tvungna att ta hänsyn till varandra hörde man aldrig att någon blev irriterad eller gruffade. Och detta var HD-åkare! En med bandidosmärke och nån grej på hojen som man knackar bilrutor med. Bäbisar, ungar, ungdomar, medelålders och gamlingar samlades och umgicks. Någon småbarnspappa drack lite för mycket, men då var systern där och täckte upp så barnen ändå var trygga. De ställde upp på varandra!
Och det dracks mängder!
Jag bjöd på smörgåstårta, sill och hårdbröd. Därtill några snapsvisor! Det var uppskattat!

Träffade ett antal släktingar. Tremänningar, men likheten fanns där. Det blev väldigt känslomässigt när vi tog förväl...

US forts

LA avklarat m Hollywood o Universal studios. Nu är vi i San Francisco, i utkanten. Imorgon vinprovning i Napa Valley o senare underveckan Yosemite. Idag har vi sett sjöelefanter ligga i fnissa mot varandra. Mäktigt! Väger 2 ton. Sen har vi kört den
mäktiga västkuststräckan förbi Big Sur. Brant! En vecka i morgon...

US

Försöker blogga från telefonen, men det blir ju så peckligt så jag provar ipaden istället.

Jag är i USA på långtur och har hittills avverkat Las Vegas med alla kasinon, Grand Canyon medelst helikopter och nu LA. Helikopterturen var värd varenda krona. Bara att bli upphämtad med Limosin kl 5.40 på morgonen! Dessutom var allt hur välorganiserat som helst, me like! Vi gick ut på Skywalk och hade 1200 m fri sikt under oss. Det pirrade lite i magen då!

Allt är överdrivet i detta land. Och kontrastrikt! Igår åkte vi genom Death Valley. Det var 44 grader varmt! Om man tycker att Oviksfjällen är karga kan man jämföra m Death Valley. Snacka om stenöken, men mäktigt. Jag är glad att vi gjorde det!

Nu är vi vid Venice beach i LA och ska göra stan idag. Kanske kolla in nån kändis, vem vet. Skriver mer sen!

Hinner inte...

Vem planerade att göra en långresa, flytta och byta jobb samtidigt?? Det var inte så smart och genomtänkt.Jag har åkt som en skottspole mellan Falun och Östersund den sista tiden, samtidigt som jag packar, rensar och kastar mitt bohag. Känns i alla fall skönt att vi vet var vi ska bo när vi flyttar, men jag får inte riktigt ihop mitt liv när det gäller jobbintervjuer, USA-resan, turer till till återvinningsstationen och att kunna avsluta här på ett värdigt vis. Vi blir bjudna på middagar eftersom vi antagligen inte kommer tillbaka hit så mycket mer och det vill vi verkligen prioritera. Dessutom vill jag uppmärksamma de som varit viktiga i mitt liv, förstås. Bråda dagar!

När det gäller jobbintervjuerna lyckas jag ändå få dem gjorda innan vi åker till USA men uppföljningen hamnar mitt uppi resan. Struligt blir det. Löneförhandla per mail... nja, inte optimalt.

Gotta go. Ska packa nåt eller bära nåt, tror jag...

I'm having an affaire...

Vi har träffats hela våren, kanske tre gånger i veckan. Varje gång har jag längtat efter våra möten. Bara du och jag. Jag har till och med längtat än mer den sista tiden.
Våra möten börjar alltid trevande och du kan faktiskt vara lite hårdhänt. Sen när vi blir lite varma flyter allt på som om vi känt varandra länge.
Ibland tar jag med min hund på våra möten. Hon tycker att du är lite jobbig. I början går det bra, men efter ett tag blir hon lite trött på dig eftersom du är lite upp och ner.
Jag vet att du träffar andra, jag har hört det. Att det finns andra som gillar dig lika mycket som jag. Mest män, vältränade. Men jag vet att du gillar mig också. Trots att jag inte är varken man eller vältränad.
Jag funderar på om jag ska våga vara lite mer lättklädd vid något möte framöver. Då kan du få smeka mina fotsulor. Ser fram emot det.

Ser fram emot vårt nästa möte!

Sara ♡ Röda intervallbanan på ÖSK

Förundras över...

...hur man kan lägga en hemtenta över helgen!!

I fredags blev den tillgänglig och ska vara inlämnad på måndag. Sååå det var den helgen det!

Undrar hur de tänkte?

Längtar...

 

...efter min fina prinsessa! Hon som tror att hon ska hoppa fallskärm, som tror att hon bestämmer sånt utan mamma. No-no!

Timing

Timing är en konst.
Att sätta "det" vid exakt rätt tidpunkt.
Viktigt? Mm... verkligen viktigt!
Har du timing når du mycket längre. Egentligen finns likhetstecken mellan framgång och timing.

Timing=framgång

Du vill påverka ett beslut? Då måste du säga din åsikt. Din åsikt kan sägas på olika sätt. MEN om timingen inte är rätt har din åsikt ingen vikt. Noll kilo.

HUR lär vi oss timing? Det vill jag veta!

Kört fast

Vaknade fem i morse efter en heldag med målarpenseln i går. Lite tidigt för min smak, men jag klev i alla fall upp kl sex. Måste plugga!
På onsdag ska min fantastiska hemkodade hemsida vara klar! Jag har fått bra respons av min opponent och ska alltså ändra en del i layouten. Grejen är att den ska vara så användarvänlig som möjligt för alla människor, även hörsel- och synskadade.

I morse fanns det issues som jag inte fick till så jag bestämde mig för att koda om. Sagt och gjort! Det har tagit hela dagen.
Nu börjar det likna något, men datorn gör inte riktigt som jag säger. Eller som jag tror att jag säger åt den. Hmm!

Nu har jag gett upp för kvällen efter att ha suttit hela dagen.

Nån som är bra på css som kan hjälpa mig? Antagligen ganska enkelt, men jag får inte till det!

Grrrrrrr!

Fredagspluuuugg

Här sitter man övergiven av både hund och å snubbe i sin ensamhet en fredagkväll. Och då kan man ju tänka att det vore läge att hitta på nåt skoj. Och det var precis vad jag gjorde:

Tog en löprunda i ösregnet som avslutades med lite het shopping på Maxi.

Duschade och pluggade i två timmar.

Somnade på soffan.

Är man en partypingla så är man!

Meeera målning

Att måla fritidshus verkar vara ett tema, dessutom i grått. I helgen har jag och kära maken målat våra tre hus i Gräftåvallen. Exakt samma färg som på Gotland. Taskig fantasi, eller??

Jag är lite less på just målning nu och skulle vilja pyssla med andra kreativa saker. Målning känns inte så kreativt... Det blir som inget, bara ont i handled och nacke. Kan bero på att jag trillade ner från stegen också och fick hela målarbyttan över mig. En syn för gudarna, vill jag lova. Tur att bara M såg mig.

För övrigt sitter jag och försöker vara kreativ med omdömen i engelska, men tycker att jag mest tjatar på om samma sak. I och för sig tycker jag att jag har hittat bra formuleringar som svarar mot målen, men de blir lite tjatiga.

Nu är det nattdags, tänker på Kajs som är i Florida och svettas. Jag som tycker det är alldeles för varmt här med 23 gr. Stackars barn!

Gotlandsbilder - målning och strandbbq

Före

Efter

Syster Yster och Broder Brother på Larssons strand

Barnhäng på bunkern

Uppe i sadeln igen!

Påsklovet är över och jag är tillbaka på jobbet. Inte många veckor kvar nu, känns lite konstigt när påsken låg så sent. Eleverna har börjat räkna ner, men håller ändå den höga flitnivån uppe. De är grymt duktiga, mina mysiga elever. Idag har vi börjat öva läsförståelse och hur man är tydlig med sina tolkningar och de är helt enkelt bäst! Himla kul att ha en klass med så hög motivation och medvetenhet om vad det är jag vill lära dem.

Jag är också mitt uppe i samtalen. Idag har jag haft tre stycken, vilket egentligen är för mycket. Jag blir alltid lite splittrad över vad jag sagt och inte sagt när jag har för många på samma dag.
Jag har nog inte haft mina bästa samtal under den här omgången, jag känner ju eleverna ganska väl när det är det sjätte samtalet på raken. I och för sig alltid kul när jag kan se tydliga resultat av det vi pratat om på tidigare samtal. Det är alltid det som är belöningen efter allt slit och jobb man lägger ner på eleverna.

Det känns i alla fall ganska stimulerande just nu på jobbet. Och det är kul!

Min fina flicka

Att längta.
Att sakna.
Att förknippa händelser och upplevelser med en person gör längtan.

Att förtränga.
Att tänka på annat.
Att låtsas som att det inte händer.

Det är ny tid nu, tid för självständighet, tid för egen tid.

Hur gör man då?

Jag saknar min stora flicka så det gör ont i kroppen. Det är värre när andra har sina döttrar nära...

Love ya', ma petite!

Min hund...

Jag säger bara... min hund! Vilken ouppfostrad odåga hon är! Och det blir minsann bara värre. 

Nu är hon tio år och jobbigare än nånsin. Hon har i och för sig alltid varit jobbig, men idag tror jag hon har slagit alla rekord.
Vi målar husen här nere på Gotland och då vill man ju vara lite effektiv. Men vad tycker lilla vovven om det då? Jo, att Matte ska ägna all F***ING uppmärksamhet åt henne. Så fort Matten inte har fullt fokus på henne ligger hon på gräsmattan och skäller. Voff... voff...voff...
Sååå tröttsamt.

Om vi sätter oss för att äta på verandan ska hon vakta oss och maten så inte den andra hunden skulle råka få en liten smula. Därför lägger hon sig mellan hunden och verandan och visar hela garnityret.

Om Matten då blir lite trött på henne och binder fast henne vid ett träd, vad gör hon då?? Jo, skäller!! Surprise!

Om den andra hundens husse försöker fostra sin hund, så vill hon hemskt gärna vara med och bidra med sina kloka kunskaper när det gäller uppfostran av hundslyngel; alltså spöa upp honom.

Om Matten ger sin hund en tillrättavisning, så ska minsann hundslyngeln också ha en omgång. Någon rättvisa ska det minsann vara här i världen.

Suck! Lapphund=lopphund! Billig sådan!

Igår fjällen - idag Gotland

Efter några dagar i fjällen drog jag och syskonen ner snabbt och säkert på Gotland. Brukar
göra så den här tiden på året. Det brukar gå att följa våren genom Sverige genom att studera björklöven. Hemma inga löv, Ljusdal musöron och Stockholm stora musöron. Likadant i år. När man kommer över på Gotland är det ungefär lika som hemma. Drar kallt från havet.

Men så vackert ljus. Vit- och blåsippor i massor, ett lätt blåvitt ljus och frisk klar hög luft!

Det är lätt att leva och krafterna behövs, vi fejar och fixar dessa dagar varje år. I år är det målning på schemat. Alla husen behöver ny make up.

Så skönt att vara här, men det mystiska är att det var samma temperatur hemma i fjällen som här nere, 70 mil söderut!

Fjälltur

Har skidat uppför fjällsidan. Längs Tvärån. Det var GRYMT! Första riktiga skidturen på fjället i år i detta alldeles för blåsiga län!
Lämnade gubbe och hund i en grubba och drog iväg i shorts i gassande sol. Gick upp på Rävkulan, vände där och skateade ner igen. Hur ofta kan man skatea på turskidor? Hur härligt som helst, man kan aldrig få nog av fjällen och vidderna. Det var faktiskt skidbart hela vägen även om man inte trodde det när man tittade uppöver. Det är detta som är den femte årstiden i Jämtland!! I love it!
Solen skiner så det nästan gör ont!

Lämlarna är många, men hunden gillar't! Hon springer i kapp dem och biter ihjäl dem. Kommer sedan med dem stolt i munnen och vill att man ska berömma. Dagen efter äter hon upp dem när de legat till sig lite i solen. Mysig hund, man bara vill att hon ska ligga i sängen sen och gosa. NOT!

Därefter var vi på ärtsoppa och punch hos kompisar och blev kvar där hela eftermiddan. Himla trevligt. Nu hettar det i ansiktet vill jag lova. En liten power nap på soffan, kanske!

En dag till...

... sedan är det påsklov!!!
Ljuvliga, härliga påsklov!
Den sista tiden har jag jobbat fööör mycket, det känns i kroppen. Flera eftermiddagar jag kommit hem har jag lagt mig i 10 minuter på soffan och tvärsomnat. Sedan har jag jobbat resten av kvällen.

Därför passar det bra med påsklov nu.

Ska åka till fjälls i helgen. Hoppas bara att det är möjligt att ta en skidtur i alla fall i skoterspåret. Jag var ut i lördags, men i skogen och det gick inte gå över myrarna. Kanske är bättre upp mot fjällsidan. Jag har inte suttit i en solgrop på hela vintern. Det har blåst ta mig tusan hela långa vintern eller så har jag suttit inne och pluggat. Längtar verkligen efter att kunna gå på tur i kortärmat, få lite färg på kinderna och sedan softa i en snödriva och göra pannkakor på öppen eld.

På måndag far jag till Gotland och målar husen. Det är så skönt ljus på Gotland i april. Längtar!

Jag fyller år på söndag. Det är redan firat, innan Kajs for. Men igår fick jag en kap- och gersåg av gogubben. Med teleskoparm!

Lycka!

Idag

tog jag en låååång promenad bort till travet med hunden för att jag trodde att Tasseborg låg där. Skulle köpa hundschampo, men det visade sig att de flyttat så då fick jag gå en sväng till. Blev väldigt sömnig av blåsten så jag slocknade på soffan när jag kom hem. Höll därmed på att missa middan jag skulle på...

Och det hade varit synd.
Jag gillar verkligen människorna som var på middan. Skidåkare. Måste vara nåt speciellt med dem. De är speciella. Jag, som aldrig känner mig särskilt hemma i grupper av människor, känner mig helt lugn bland dessa människor. Om jag ska analysera närmare tror jag att det beror på att skidåkare är väldigt toleranta med att människor är olika, och att det är ok att vara annorlunda.

I hur många sammanhang eller grupper av människor är det ok att inte passa in, att vara annorlunda, eller göra annorlunda? Det hör liksom till gruppers natur att det är något som ska föra dem samman och om man sticker ut från det men ändå är del av gruppen blir den orolig.

Skidåkare är bra gruppmänniskor. Många grupper har att lära av dem.

Hyllning till kreativiteten

Idag vill jag hylla alla kreativa och driftiga människor, speciellt de som verkar i glesbygd. Tänk vilken kraft det finns hos dem som vill bo och verka ett antal från tätorter och faktiskt hittar näringar bara för att de måste.
De ger sig fanken på att det ska fungera och hittar flera ben att stå på.

Därför måste vi i skolan stimulera till att se lösningar och låta våra ungdomar misslyckas för att de ska kunna lyckas. Det är ett viktigt uppdrag för skolan...

Soffsoftardag

Idag vill jag bara ligga på soffan. Tänk att bara ligga där och vara halvvaken och slött zappa på tv:n. Tänk att knappt registrera att det är en del plugg som ska göras eftersom det är deadline imorgon kl 8.00. Tänk att strunta i att dammråttorna (eller dammbävrarna som en kollega till mig kallade dem) dansar hambo över golvet. Tänk att strunta i att hunden ska ha sin dagliga rätt till motion. Tänk att skicka nån annan att köpa pizza och att slänga kartongerna efteråt. Tänk att bortse från Ågren som sitter på axeln och tycker att man borde göra nån nytta.

Bara en dag... idag?

Barnalös

Nu har hon åkt. Och kommit fram. Mitt barn har fått en ny familj. I USA.

Hon åkte i söndags till Amerika för att jobba som Au pair. Mitt lilla barn! Idag har jag pratat med henne på en skruttig länk på Skype, denna fantastiska uppfinning. Jag råkade väcka henne för klockan var bara 8.00 over there. Men hon såg ut att må bra. Hon hade kommit fram till familjen igår kväll efter några dagar i New York. Idag skulle de åka på gymnastikträning med lillflickan. Tänk att nån annan ska få vara förmånen att vara mamma till min unge. Det är bra! För hon är en sån himla bra unge!!

Puss Kajs

Nu är det de introvertas tur

Läste en artikel i tidningen Vi om att de uttåtriktade och extroverta har haft sin tid. Nu är det dags för de introverta!
Samhället har hyllat den sociala kompetensen som den enda sanna vägen att vara på t ex en arbetsplats. Nu är det nya rön; de introverta är mer effektiva och lika viktiga för företaget/organisationen. De jobbar bara på ett annat sätt.
De introverta är mest effektiva när de är för sig själva och med sina tankar, medan de extroverta behöver andra för att komma till sin rätt. Grejen är bara att de extroverta lägger också en massa krut på kallprat, bekräftelse och socialt umgänge, vilket de introverta inte behöver. Alltså blir arbetet mer effektivt.

Enligt en finsk forskare bör en chef ha mer av de introverta egenskaperna än de extroverta. Man kan inte vara kompis med alla när man är chef. Sant, eller?

De introverta skapar känslor och osäkerhet hos de extroverta, eftersom de introverta inte har samma behov av att spegla sig och bolla med andra människor. De extroverta retar sig helt enkelt på dem. Men det förhåller sig även tvärtom, de introverta kan störa sig på att de extroverta hela tiden måste hävda sig och ta mycket plats.

De extroverta har haft sin tid, nu är det dags att hylla de introvertas egenskaper.
Äntligen!!

Ny luft!

Luften har gått ur mig!
Finns det någon som kan blåsa nytt liv i tanten?

Har på sista tiden känt mig håglös, trött och oinspirerad. Jag blir irriterad på olika personer och gillar inte riktigt mig själv. Vad gör man då?
Ingen lust att göra nåt, vill inte träffa nån, det mesta tar emot. Helst att träffa människor...

Jag behöver nån som tar tag i mig! Helt klart!

Idag

Idag är det torsdagen den 10:e mars.

Känns som jag glömt något...

Asocial...

Jag säger ofta att jag är asocial, eller inte lika socialt begåvad som andra människor. Men då säger mina kamrater att det inte är sant. Att jag visst kan umgås med andra människor och att jag bidrar till trivseln.
Jag undrar vad som är korrekt när det gäller social kompetens:

• Att kunna kallprata
• Att få andra att känna sig värdefulla och lyssnade på
• Att prata mycket
• Att ha tajming och komma med lämpliga inlägg i konversationen
• Att vara sällskapets sjävklara mittpunkt
• Att alltid säga viktiga saker
• Att vara originell

Ja, jag vet inte! Vet du?

Sportlov!

Sitter i min stuga och mår så bra. Det är sportlov.
Undrar lite försynt hur ordet "sportlov" kom till. Var det så att det kom ungefär samtidigt som "friluftsdag", som kom till för att alla stackars barn skulle få en chans att komma ut i den stärkande fria luften och inte bara vara hemma i lagårn och slita häcken av sig? Eller kom "sportlov" senare? Ordet "sport" känns lite modernare än "friluft", men kanske har jag fel? Kanske har det blivit en betydelseförskjutning av "sport". Kan det ha betytt något annat tidigare? Kan i och för sig vara en 70-talsuppfinning också. Då stämmer ordet sport ganska bra.

Hursomhelst, idag har jag dotter och svärsonsämnet hos mig. Det är mysigt. Dottern och jag har haft en del kvalitetstid, känns det som. Vi har varit alldeles ensamma och pratat ostört. Det är kvalitet, det!
Annars har jag skrivit omdömen om ett gäng elevtexter och hunnit med en tur i spåret. Det är också kvalitet.

Imorgon blir det kanske en skidutflykt med fika och braspryttlar. Om vädret håller i sig. Det är kvalitet, om något!

Plugg

Ikväll försöker jag få in lite ny kunskap i hjärnan. Jag läser Webbdesign på Tekniska högskolan i Blekinge. Det är superkul!

Igår kändes det som att jag hade kört fast, jag fattade inte vad eller hur jag skulle göra för att komma vidare.
Idag har det lossnat och jag känner att det inte är orimligt mycket att göra innan nästa inlämning, trots att jag har prioriterat skidor och jobb. Det kommer gå bra!

Hela pluggtillvaron är fylld av aha-upplevelser. Varje nytt moment innehåller nåt jag inte visste tidigare, det är en skön känsla. Och tiden flyger iväg...

Min stora tjej!

Min stora duktiga tjej tar tåget till Stockholm. Hon ska hämta ut sitt visum på Amerikanska ambassaden. Tar tåget och får vänta på stationen i liten småstad. Mitt i natten. Lilla tjejen. Nej. Stora tjejen.

Snart far hon. Till stora landet i väster.

Hur ska den lilla mamman klara sig?

Bodil Malmsten...

...vilken stjärna!

"Jag var arg, arg på det mesta!"
"Jag har aldrig haft någon grupptillhörighet, jag är min egen grupp!"
"Jag gillar snö!"
"Jag tuggar fradga när personer i kassakön inte stressar!"
"Jag vill inte dö, bara försvinna ett tag!"

Påminner om en person VÄLDIGT nära mig...

Skidhaveri

Så var vi där igen då. Skidhaveri!

För två veckor sedan sprack bindningen på bästa skidorna, men tack vare goa farbröder på Intersport kunde bindningen reklameras.

Igår lossnade tån på pjäxan, alltså den del som skidan sitter ihop med. Så stod jag där igen med en skida på foten och den andra bakom mig i spåret...

Ny reklamation och tillgodokvitto. Finns inte pjäxor i min storlek i hela Sweden!!

Det får bli silvertejp på mina gamla dojjor resten av säsongen. Trist!

I morgon börjar i alla fall Ungdoms SM. Det blir kul! Hoppas det inte blir för kallt.

Den fördunklade hjärnan

Ibland är en tanke så klar, när den kommer. Man vet exakt hur man menar och det är självklart hur man ska göra. Sedan undrar man hur man tänkte...
Det går ibland bara någon sekund mellan klarheten och dunklet.

Varför är det så?

Roligare är att tänka på mina kamrater som jag haft äran att spendera helgen med.

Puss på er, mina goa träningslägersflickor!

Hatkärlek

Att inför sina jämlikar lära ut och låta trovärdig. Myndig. Låta tänka fast tiden gnager hål i planering. Låtsas oberörd av utan-på-nerver som kittlar. Granskande blickar, tankar, kroppsspråk.

I morgon tror de nog att jag har något att tillföra. Nya läroplanen ska implementeras och jag har fått förtroendet. I-m-p-l-e-m-e-n-t-e-r-a-s. Inplanteras. Impotentiseras - så den inte står ut. Så mycket.

Jag älskar och jag hatar. Att inför mina jämlikar lära ut och låta trovärdig. Min lilla stund i rampljuset, allt ljus på mig. Min lilla stund i glaskupan, alla ser när jag vill gå iväg, men inte kan.

Fast jag är förberedd, det kommer gå bra. Det gör det ju nästan jämt, faktiskt. Det är kul och mina jämlikar är snälla. Jag måste bara tänka på att låta tänka, låta sjunka, låta landa.

Seg i huvudet - dum i huvudet

Var på fest igår - sötaste Gräftåvallspolaren fyllde 40!
Det blev en toppenlyckad fest med full fart hela kvällen. Roliga inslag av gästerna och ett skönt band som ramade in hela tillställningen. Prinsessan själv var bara till sin fördel, som vanligt.

Jag, däremot, var allt annat än kul!
Är så himla trött, så jag orkade inte ens prata med folk. Ibland blir jag bara rädd för mig själv! Borde bädda under en sten, tugga på mossan och gulla med gråsuggorna!

Jag vet att jag har på tok för mycket att göra just nu med plugg, ny arbetsgivare, implementeringsarbete, massor av elevtexter att läsa, kommentera och bedöma, träning, skidklubbsarbete, rut-sysslor, dåligt samvete för hund och man och barn... Det är för mycket nu! Har en deadline nästa måndag som jag faktiskt tagit tag i idag, som jag gjort hälften av. Dessutom har jag bedömt ett gäng texter, gjort ett bildspel till studiedag på onsdag och översatt recept till franska.

Men jag valde bort att träna och att gå långpromenad med hunden! Vilket jag vet att jag får energi av! Hur fanken ska man prioritera? Jag känner mig ju ganska nöjd med allt jag hunnit också.

Nåja, jag är skittrött både fysiskt och på mig själv. Vet inte riktigt vad jag behöver eller vad jag vill... Jag vill ha mycket att göra, men jag vill inte bli trött! Det var väl en enkel ekvation.

Tänk om den där rastlösa, otåliga myran i blodomloppet kunde sluta kuta omkring därinne!!

Förundras över måsten och vilja!

Har mycket att göra just nu. Har lyckats pricka in ett flertal tidskrävande punkter just nu. Många tankar ska tänkas, en hel del reflektioner göras, serva vissa funktioner, utnyttja att kroppen vill aktiveras.

De flesta aktiviteter i mitt liv är väldigt roliga, men inte alla.

Det är inte konstigt.

Bizarrt är däremot hur kroppen svarar mot de olika motstånden. Allt som ska göras föder ju ändå ett visst motstånd. Det är här det blir intressant.

Tre stora aktiviteter har stått på agendan ikväll:
1) Läsa elevtexter, ge respons och göra bedömning
2) Läsa nättexter om webbdesign
3) Skapa skoj för en god vän som fyller år

De två första aktiviteterna skapade gäsp och suck och jobbigt och kolla-när-högen-är-slut eller hur-många-sidor-det-är-kvar. Jättesövande!
Men den sista aktiviteten skapade bara energi, även fast det var en massa klickande i photoshop som borde vara jääättesövande. Men istället, helt plötsligt, jättepigg!

Varför är det så? Det borde ju vara så att de tråkiga aktiviteterna skapade energi så att man kunde ta sig igenom dem. Explanation, please!

Spruckna bindningar, men inte drömmar!

Det blev som jag befarade i går. Min bindning höll inte för mina otroligt kraftiga frånskjut när jag diagonalar.
Alltså ställde jag in, åkte aldrig Fjällbryntloppet. Men jag var nästan lättad, blir ju så nervös när det gäller att prestera. Jag hade en trevlig dag ändå, där jag satt i tidtagningen.

Idag har jag lämnat in mina skidor på Sporttjänst. Hela plattan är ju sprucken och den går inte att byta. Jag hoppas på att Madshus tänker att det där inte ska hända och jag får nya skidor. Optimism brukar inte vara min starka sida, men det skadar inte att prova. Halvar på sporttjänst är i alla fall min idol just nu eftersom han skulle snacka med Madshus OCH att jag får låna ett par skidor under tiden. Han har serviceminded på sin CV!

Halvar - the man!

Nervös

Sitter och försöker få i mig lite frukost, är så himla nervös.
Idag ska jag åka Fjällbryntlopppet.
Jaha, vadå, vad är det med det då?
Alltså loppet är jag inte så nervös för, men backarna ner mot Rannåstjärn. Fy farao, vad fort det kommer gå där idag. Måste ju tänka på lårbenshalsen!

Dessutom är mina skidor inte riktigt pålitliga. Igår när jag var ute och testade vallningen lossnade bindningen från skidan. Skidan blev kvar i spåret och bindningen satt kvar på foten. Tänk det! I 40 knyck ner mot Rannåstjärn! Huvvaligen!!!

Vaknade kl 5.30 och kom på att det är ju rena isgatan där idag. Då tänkte jag att jag ställer in, men nu sitter jag här i alla fall och tänker åka. Alltså kan det här vara min sista måltid, ever.
Bollnäsfil och flingor!

Vardagsord i cyberrymden

Sitter och pluggar en stund innan jag ska ut och valla skidorna.

Jag läser just nu Webbdesign och användbarhet på Blekinge tekniska högskola. Ett område som inte är alltför bekant för mig, jag har aldrig satt mig in i HTML eller annan kod.

Lilla språkläraren i mig slogs av hur språket har utvecklats inom programmering, vilka skojiga vardagsord som används. Väääldigt mycket bildspråk!
Ta t ex breadcrumbs, som är de spår webbskaparen lägger ut för att användaren ska förstå var i siten hon är. Underbart, I love that word! Kommer från metoden att lämna brödsmulor på stigen för att kunna hitta tillbaka så man inte går vilse. Så himla gulligt!

Jag lär mig i alla fall väldigt mycket, men det är mycket att sätta sig in i. Språket gör mig också lite förvirrad ibland. Tekniker har en förmåga att använda ord som inte kreti och pleti förstår, i det här fallet lilla jag. Får tänka jättehårt! Hoppas hjärnan blir mer vältränad så småningom...

I morgon ska jag åka Fjällbryntloppet. Korta. 16,5 km. I fjol åkte jag långa, jobbigt!
Mitt största problem är vilken valla jag ska smeta på. Glidet lär ju vara bra eftersom det är tok-isigt ute. Men fästet? Någon minusgrad och is och några stackars snöflingor. Blir till att valla och testa ikväll...
Kul blir det, men fort lär det inte gå. Bara jag inte blir sist. Eller, skit samma!!

Här en bild på mig från Mellandagsloppet i Gräftåvallen i december! Jisses vad sportig!!

Nu och konsekvenserna

Vi gick tillsammans längs gatan. Någon gång tidigare på dagen hade orden yttrats, orden som inte tålde dagsljus. Ändå hade det sagts. Det spelade ingen roll vem som sagt det, om det var jag eller han. Båda var ändå fullt medvetna om att det sagts och att det fått följder.

Mina tankar flödade som det bästa av bredband. Det fanns ingen hejd, inga hinder, inga begränsningar. Tankarna nådde nya hörn av hjärnan där medvetenheten inte varit tidigare. Och allt detta bara av dessa små ord. Sex små ord.
Det har bildats ett vakuum omkring oss tack vare orden, ett före och ett efter. Före är förbi och efter har inte uppstått ännu. Nu är det tomrum som aldrig kan bli som tidigare. Och sedan vet vi inget om.

Varför är det så stort? Det är ju bara sex små ord.
"Vill du gifta dig med mig?"
Nej!

Mycket att göra - många intryck

Jag har mycket att göra just nu. Förutom allt det vanliga joxet med hem och jobb, har jag börjat plugga. Himla kul!
Jag får mycket energi och det är stimulerande, men det går åt mycket energi också. Även fast det är kvartsfart är det mycket engelsk text som ska in i skallen. Ämnet är Webdesign och användbarhet. Nästan all text förstås på webben.

På jobbet är det lite turbulent. Min skola har blivit såld.
Det genererar nya utmaningar som jag naturligtvis inte kan låta bli att gå igång på. Nya öppningar, nya ingångar och nya hemligheter. Nu känns det kul att det händer något, något nytt. Som om jag upptäckt en ny kroppsdel hos mig själv, kanske ett nytt ben. "Nämen, kolla, ett ben! Undra vad jag kan använda det till? Något annat än de andra två?" Det är i alla fall framåt som gäller nu.

Hade ett fantastiskt träningspass igår. 1 cm nysnö, ganska kallt och pigga, alerta ben. Upptäckte att jag kan köra intervaller i en backe i två olika farter. Jag kunde styra om jag skulle bli trött eller skittrött. Har aldrig hänt förr.

Det ger också energi!

Hamalas 10 år

Min hund fyllde år igår, 10 år.

Det är helt fantastiskt med tanke på att hon inte är någon A-hund precis.
Hon har haft alla fel en hund kan ha:

• Påkörd på landsväg av en bil med släp i 80 knyck. Tack vare omständigheterna överlevde hon med bara mörbultning och sårskador som följd. Det regnade och hon var blöt, precis som vägbanan. Hon gled på vägen i 15 meter. Hon hamnade under bilen i stället för under hjulen. När jag kom fram till bilen hade hon tuppat av och bara svansen stack ut under bilen. Men hon levde!
• Hon fick någon slags magåkomma som tvunget måste opereras. Vad det var vet vi inte, men hon spydde och skrek i ett dygn innan det blev operation.
• Hon bröt två tår när hon hoppade ur bilen.
• Hon har dragit nio tänder. 
• Hennes höft hoppade ur led och gick inte att sätta tillbaks. Operation och no höftkula no more!
• Hann inte undan ett hundspann på fjället som vi mötte i en kurva. Blev biten i rumpan. Infektion och antibiotika
• Eksem ett flertal gånger.
• Pålagringar på höfterna.

Tack och lov för försäkring, men hon är ändå en dyrbar hund. Törs inte tänka på hur mycket hon kostat oss.

Igår fyllde hon alltså 10 år.

Hon är piggare än någonsin!

Leve Hamalas 10 år

Dagligt tryck

Femtielva gånger om dagen förändras ett liv.
Femtielva gånger om dagen uppstår ett vägskäl.
Femtielva gånger om dagen fattas ett beslut.

Friskt vågat, hälften vunnet. Nu hoppar vi.

Det är skönt att sväva. Att leva i vakuumet.

I vakuumet av förändring, vägval, obeslut.

Men vad är det som styr? Våra beslut till vägval.

Vad styr dig? Vad styr dig till förändring? Vill du förändring? Vill du bevarande? Finns det tvehågsamhet? Tveksamhet?

Ett ämne för dagen har varit...

... intressanta resmål.
Mitt intryck är att det finns så många som vill resa. Att det är ett intresse hos många människor, att det är ett så mänskligt behov.
Återigen slås jag av att jag skiljer mig från andra.
Jag är inte så intresserad av att resa. Jag tycker mest att det är jobbigt.
Passa tider.
Inte hitta.
Inte veta att allt funkar.
Att ta seden dit man kommer.
Tänk om jag blir sjuk.
Tänk om jag blir kvar där borta.
Inte sova i min egen säng.
Tänk om det är trångt och en massa människor.
Att jag inte förstår mig på dem.

Fast så är det ju oftast, att jag inte förstår mig på andra människor. De förstår sig inte på mig heller. Även på hemmaplan.

Kan det vara så att människor vill resa bara för att kunna säga att de har gjort det eller att där har de varit? Att de egentligen tycker att det är ganska skönt att vara hemma.

Då är jag inte konstig.

Nya ord

Sverige är visst väldigt poppis just nu som semesterland.
Rika italienare reser till Stockholm för att ta del av den exotiska maten (!). Dessa kallas för "dinks" - double income no kids.
Tyskar gillar fortfarande Norrlands inland, de vill ha tystnaden. Tur att nån vill hit!
En annan penningstark grupp är "whops" - wealthy, healthy older people.

Kul med nya ord: dink, whop

Nytt ord på mitt bord

Idag har jag lärt mig ett nytt ord:

perimenopaus

Aldrig hört! Men förstår att det är det jag ska in i på min resa mot döden. Det är nästa steg närmare.

Ja, herregud vad kul!

Impad av mig själv - moi-même!

Har bevistat den där skidträningen som jag envisas med att gå på. ÖSK motion.
Alltså, varje tisdag uttrycker kroppen att den inte vill, den försöker övertala viljan att de inte ska gå dit. Kroppen och viljan.
Viljan trycker ändå bort kroppens påtryckningar och lyckas oftast.

Därmed snör jag på mig pjäxorna varje tisdag och deltar efter bästa förmåga i längdskidträning.

Hög höft och tänk på tyngdöverföringen. Tunga armar. Hej å hå!

Det är många känslor inblandade varje gång. Oftast skräck! Eftersom jag behöver vara uppvärmd för att fixa uppvärmningen. Idag hände samma sak, jag var helt slut efter uppvärmningen! Frånåkt.
Andra känslor som dyker upp är sorg. Jag blir så ledsen att jag inte är lika blixtrande som de där 30-åriga tupparna som kör intervaller sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Och avundsjuk att jag inte kan staka lika kraftfullt som dem.

Att jag är en klen liten tant som fyller 45 i år hör liksom inte hit. Kan de, kan väl jag, eller?

Idag körde vi fart i kuperad terräng. Sjuuuukt jobbigt och jag orkade tre varv. Sen gjorde jag en praktvurpa i värsta utförsbacken och blev skitskraj. Där kom den lilla tanten fram. Då gjorde jag två sunkvarv till och tyckte väldigt synd om mig själv.

Avslutningsvis vill jag bara säga att jag ändå är både imponerad och stolt över mig själv att jag över huvud taget går dit. Att jag törs. Att jag kan stå ut med att jag är sist och efter och långsam och har urusel teknik. Jag går dit med högt buret huvud och hem med ännu högre. Och jag kommer gå dit nästa tisdag också.

Leve tanten!

Bästa nyorden 2010

...enligt mig!

Kärlekslås - fästa ett lås på en offentlig plats som en symbol för evig kärlek - så fiiint!
Morotsaktivism - gynna klimatvänliga affärsidkare, omvänd bojkott
Pojkvänsjeans - stora bylsiga jeans
Jeggings - leggings i jeanstyg
Köttklister - tillsats som håller ihop malt kött - så vidrigt!

Limerick

En glad liten hoppa från Hallen
hade plötsligt fått så väldigt ont i skallen
Hon svor och hon kved
svåra smärtor hon led
så ledsen så hon till slut tog till nallen

Så känner jag mig idag. Fast jag är ju inte från Hallen...

Vad trycker dig idag?

... skulle jag vilja fråga.
Vem som helst... Vad är det som trycker människor mest? Alltså vardagssaker.

Vad som trycker Sarah Palin idag är kanske inte så svårt att förstå. "Hur tänkte jag när jag publicerade kartan över USA med kikarsikten över vissa stater?"

Men vad trycker andra?
Att det är söndag och dags att börja jobba imorgon?
Att det är en skum lukt i källaren?
Att det tjuter i öronen?
Att vikten har ökat över jul?
Att det är väldigt mycket månad kvar innan lön?
Att de snygga skorna är alldeles för dyra?
Att mina barn inte beter sig som jag har tänkt mig?
Att min fru inte förstår mig?
Att vinterdäcken är slut?
Att det kliar?
Att svärmor ska köra hem alldeles själv i  vinterhalkan?
Vad trycker dig?

Lågtryck

- Ska vi spela något? frågade Jonathan.
- Mm, mumlade hans fru. Vaddå?
- Eeeh, Monopol?
- Okej.
Tystnad från de övriga.
- Vill ni vara med? försökte Jonathan.
- Ja visst, sa dottern tyst.
Därefter hände ingenting. Jonathan kände irritationen växa. Han började ångra sig att han frågat. Aldrig någon entusiasm, aldrig ett initiativ.

Han gick därifrån och in i sovrummet. Ingen sa något.

Tryck...

...blev jag utsatt för igår. Nämligen justering av min stackars ryggrad. Men den fantastiske sjukgymnasten knäckte min ryggrad, som hade låst sig, på ett fantastiskt sätt.

Ibland blir jag så fascinerad av människor som inte stämmer in i min mall. Igår mötte jag en sådan, nämligen sjukgymnasten. En kille mellan 30-35 som flyttat till min hemstad och tog sig an mig och min onda rygg. Kanske hade han precis startat sin verksamhet och behövde klienter. Nåja..

Det som fascinerade mig var att jag träffar så sällan människor som honom. Svårt att säga vad som fascinerar mig... Troligtvis, för det första, att han har det jobb han har. Jag har nästan bara träffat kvinnliga sjukgymnaster tidigare. Vidare att han är så försiktig och mån om att det ska kännas ok för mig som klient. En kvinna hade inte varit lika orolig eller bekymrad eller concerned om min upplevelse av kotknackandet, som han.

Hur-som-helst tänker jag mig att den sfär jag befinner mig i består av en viss sorts människor och den består av en viss sorts människor och är ganska begränsad, vilket gör mig lite bedrövad. Tänk alla människor jag missar. Eller tänk om den består av den vanligaste sortens människor. Och sjukgymnasten är en unik sorts människor som jag inte träffar så ofta. Jag vill träffa fler av hans sort, därför att han fick mig att reagera och tänka.

Han gjorde avtryck!

...tryck

Många ord med ordet -tryck finns det, sa flickan som tänkte på avtryck, uttryck, intryck, förtryck, betryckt, tryckande.

Varför?

Alla har med någon slags framåtskridande knuffning att göra... gärna ofrivillig... alltså som att man inte har makten själv att bestämma när tryckandet ska ske. Tyckte flickan i alla fall. Det är någon annan som står för aktiviteten.

"Jag fick så många nya intryck av den där kursen jag var på"
Vem stod för dem? undrade flickan och tänkte att hon skulle ta makten över tryckandet, trycket, trycken.