Teachmeet i Falun och Stockholm

Drog en repa till Stockholm igår. Över kvällen. Det går ju liksom att göra så när man bor söderut.

Det var en härlig tillställning där jag fick många nya och roliga idéer till att använda it i undervisningen.

Hittade min microföreläsning från Teachmeet - mitt i Falun på Youtube.

Håll till godo.

Teachmeet - mitt igen... och flytt

Det ligger en länk på Gagnef kommuns hemsida om mitt deltagande i Teachmeet i Falun. Kul att det uppmärksammas även om jag ser ut som jag har lagt in världens största prilla. Haha!
Gå in och kolla!

http://gagnef.se

Vi har flyttat i helgen. Sjukt mycket grejer! Varför?
Varför är det så svårt att bara välja bort att ha kvar saker? Många saker har inte ens packats upp under de nio månader som vi bodde på andra stället. Kan man inte bara slänga dem?
Nu har vi flyttat till lägenhet och det känns så sunkigt. Känner mig iakttagen och trängd.
Hunden kom hem från semester hos dagmatte medan vi flyttade. Hon är väldigt konfunderad, provar olika ställen att ligga på, letar reda på mig hela tiden och kollar alla rum. Stressad hund! Jag har lagt hennes matta i rummet bredvid vårt, gissar att hon kommer tillbringa nätterna där i väntan på att någon ska vakna.

Igår när jag kom hem från jobbet (vid 9!) låg en påse från MQ på min säng med lappen: Till världen bästa mamma och fru.
En superfin kofta. Gissa om vår- och flyttrötta frun/mamman fällde en del tårar då! Söta familjemedlemmar här hemma!

Teachmeet - mitt

I Falun i förrgår hade Högskolan Dalarna mfl anordnat ett Teach meet. Fantastiskt initiativ för ett fantastiskt koncept. Upplägget är att lärare får anmäla sig till microföreläsningar och berätta om något de gjort inom ett givet ämne. Tiden är begränsad till 7 minuter och man får inte dra över en sekund. Det är rappt, deltagarnära och avslappnat. Hur kul som helst!!

Jag hade ju naturligtvis anmält mig för att prata om att använda blogg som pedagogiskt instrument. Det var skitkul. Inte varje dag man pratar inför över hundra personer som man inte känner. Jag blev jättenervös, vilket förvånade mig, jag brukar inte bli så nervös. Jag slutade andas och blev helt andfådd. Så nu har man väl gjort bort sig för hela Dalarnas skolfolk, men det bjuder jag på:)
Det är nyttigt att kasta sig ut och inte veta hur man reagerar. Det gör andra saker mindre skrämmande. Man får lättare att tackla livssituationer som inte alltid är så lätta att hantera. Talar vi om det för ungdomar som tycker det är läskigt att redovisa i skolan? Vi borde införa speech-klasser som i USA! Tänk vad de är öppna och modiga där!

Karriär

En anledning till att vi flyttade söderut var att jag kände att jag hade kört fast på jobbet. Jag jobbade tidigare på världens bästa skola, med de bästa kollegor man kunde tänka sig, vetgiriga barn som fick lära sig i en trygg miljö och en skolledning som hade förmåga att uppskatta mitt och mina kollegors arbete med eleverna.

Ändå kände jag att jag tappade lusten till arbetet.

Vi bestämde oss för att flytta, sagt och gjort. Jag skrev många personliga brev och cv:r. Jag ringde potentiella arbetsgivare, jag töjde på mina gränser, jag sökte det mesta som gick i mitt nya län. I slutändan var jag på 6 intervjuer. Ett enda var inte ett direkt lärarjobb, utan ett projektjobb mot skolan. De andra var lärarjobb och rektorstjänster.

Min reflektion är nu. Varför?
En lärare har väldigt mycket kompetens, inte bara inom sitt ämne utan även när det gäller social kompetens, effektivitet, följsamhet, reflektion, ha is i magen, många bollar i luften, fatta beslut... Ändå, inbillar jag mig, sorteras lärare bort i högen av ansökningar. Varför? Inser inte Sveriges arbetsgivare vilken kompetent person en lärare är? Kan det vara så att många människor har en bild av lärare som trångsynta, lata individer som bara vill vara lediga, besserwissrar, sura, ovilliga att lära nytt, ineffektiva? Att de har haft en lärare i skolan som de inte kommit så bra överens med och därmed drar alla lärare över en kam?

Lärare har inga karriärvägar idag. Det har pratats om utvecklingsledare och lektorer men jag har då inte sett skymten av dessa.
Jag tycker jag har så många kvaliteter som skulle kunna komma samhället eller ett företag till del, som jag inte får ut som lärare. Varför kan jag inte få chansen att prova?

Entreprenörskapets komplexitet

Ett projekt som jag driver på skolan om entreprenörskap nådde sin andra nivå idag. Jag och min lilla grupp hade bjudit in en föreläsare vid namn Stig Hjerkinn Haug. Han pratade om hur man gör med idéer och hur man inte bör göra med idéer. I två och en halv timme höll han på och det var aldrig tråkigt.

Han var fantastisk!

I mitt huvud snurrar som vanligt många idéer. Varför är det så att ju fler erfarenheter vi har desto mindre vågar vi. Ska inte erfarenheter göra att vi ser fler möjligheter.
Lite dåligt samvete fick jag också när jag tänker på hur vi gör med våra elevers idéer. Häromveckan satt jag i ett möte med en elev och föräldrar. Eleven hade idéer om vad han ville göra i framtiden och vad gör alla vi vuxna.
- Det är jättebra, Nisse, MEN du måste också...

Det där lilla elaka ordet MEN har som funktion att det som sägs innan kommatecknet inte gäller. Det vi egentligen sa var:
-Det är urdåligt, Nisse, och du ska inte tro att du får ha några egna idéer, minsann!
Jag blir så trött på vuxenvärlden ibland.

http://www.stigogstein.no/wp/

Att acceptera det otänkbara

Ägnar söndagskvällen åt att försöka acceptera olika saker. Saker som jag tycker borde gå lättare, men som det finns en inbyggd tröghet i som inte jag kan påverka.

En av dessa tröga saker är att uppdatera en iphone. Hur lång tid får det egentligen ta? Visste jag det när jag började? Vad fick jag ut av det? Några buggfixar...

Eller att jag hade tänkt att jag skulle jobba hela himla helgen med schema, organisation, bedömning plugget, projektet och annat. Vad hände? Jo, orken tröt. Hjärnan vill så mycket och har så många idéer, men så kommer tiden till mig och jag bara sover.

Att jag vill ha ett hus att bo i, men det är total stiltje på bostadsmarknaden. Kan man acceptera det? Jag har i alla fall ingen lust. Ett litet hus som vi hittat och gillar ligger dessutom för långt bort. Går det att acceptera, eller?? NEJ! Eller jo, det kanske man måste...

Min hjärna fungerar inte som jag vill. Jag g-l-ö-m-m-e-r. Gillar inte det, det gör att jag inte kan vara så effektiv som jag vill. Den tar sig även friheten att tolka saker fel. Tröghet var ordet! Kan bli ganska pinsamt också.

Måste man bara acceptera allt?
Snigel, på er!

Franska i åttan

Nu har jag lektion med mina franskelever i åttan och de vill att jag ska skriva om dem här på min blogg. Få se undrar vad jag ska skriva då???
De håller på med kroppsdelarna och målar gubbar i full storlek och skriver kroppsdelarna. Det är tacksamt att hitta på lite praktiska uppgifter med den här gruppen eftersom de gääääärna pysslar med alla konstigheter jag hittar på. Tacksamt var ordet.

Dessutom är de ju så himla duktiga!
Dags att sluta och i stället ägna mig åt eleverna!